Arbetare - störta enpartiväldet!

Dessa rader sänder jag till alla de dagstidningar jag känner till. Få se vilka insändarredaktörer som har kurage nog att publicera det. Min förra insändare kom in i, vad jag vet, 4 tidningar av 40. Så nog kan man tala om ett motstånd hos tidningsfolk. Hittills har fem-sex läsare tagit reda på mitt telefonnummer och ringt och tackat mig!

Sossarna har nu fått det så bra att de för länge sedan glömt hur det är att vara fattig. De struntar blankt i hur vi fattiga arbetare har det. Själva ordet arbetare har försvunnit från det svenska sossespråket. Sossarna har blivit ett med samhällets elit. Ja, de har blivit själva elitens elit.

Makten tjusar och förleder. Det är lätt, alltför lätt, att glömma sina rötter när man plötsligt blir miljonär och får leva överklassens tjusiga liv.

Titta på dessa välmående, belåtet leende, välklädda, rika överklasspampar. Se på Göran, Bengt, Thomas och Mona och allt vad de nu heter. Visst ser de ut att ha det bra? De är ju så nöjda, för de har ju gjort världens klassresa! De har sitt på det torra. Och deras barn och barnbarn har sitt på det torra. De har inga ekonomiska bekymmer. Deras barn har inga ekonomiska bekymmer. De slipper den dagliga, gnagande oron för räkningar och barnens och ungdomarnas psykiska hälsa och allt elände, som bara vi fattiga känner till. Allt detta är sossepamparna lyckligen befriade från. Och omedvetna om och totalt likgiltiga inför.

De har gjort en klassresa som heter duga. Från "vanlig människa" till överklassens överklass! Från arbetarköket till maktens palats och rikemannens gräddfil. Deras senaste löneökning motsvarar vad fattigt folk ska klara sig på en hel månad. Känner du verkligen att de förstår hur du har det? Talar de ditt språk? Pratar de om dina problem?

Ska vi arbetare verkligen göra dessa pampar ännu fetare och ännu mer maktfullkomna? Nej, jag tycker inte det! Kanske ska sossarna se sig om efter ett annat folk att förslava? Kanske ska vi arbetare skaffa oss andra representanter?

Jag tycker att du och jag ska fråga oss vad vi ska använda vår rösträtt till. Ska vi göra enpartistaten ännu mäktigare eller ska maktens herrar få känna att marken skakar under deras fötter? Ska vi ge dem en lektion i ödmjukhet och solidaritet? Ska vi visa dem att arbetarklassen inte är de lättledda får, som de inbillar sig?

Ja, det tycker jag att vi ska.

Av Monica Bodling 30 jun 2002 15:57