Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Ödet & Amor L-Ö

Fortsättning.

Lite senare, när jag gick backen hem till mig.
Med saknad jag tänkte, på farvälet från dig.
Vi hade stått i dörren, nervöst trampat båda två.
Det fanns ej nåt att säga, vi bestämt ju så.

Mitt inre var i uppror, i dagarna som följde,
och jag vet att jag ej väl, för omgivningen döljde.
Att någonting förunderligt, med mig hade hänt.
En brinnande låga, du i mig hade tänt.

Nog för att jag visste, trots min oro inuti, att min längtan efter dig, var ren utopi.
Så ville hela jag, få träffa dig igen
och känna att du var, nåt mer än bara vän.

Om någon hade sagt, att jag skulle vara feg.
Så hade jag nog gett dem, svar så att de teg.
Men någonting sådant, som att ringa dig och fråga
ifall du ville träffa mig? Nej, det skulle jag ej våga!

På något vis, till slut. Tog jag mod till mig att ringa,
och ljudet av din röst, ljuvt i luren klinga.
Till dess tyvärr jag hörde, att du lät rätt besvärad
då fick jag full panik, sa "Hej då" helt förfärad.

Qvinna, Åh qvinna, hur dum får man då vara!
Men det fanns ingen alls, som mig kunde svara.
Jag var för dig, en natt, ett minne blott.
Du kunde inte veta, att du kärlek i mig sått.

Rastlös i själ och kropp, det blev helg och jag var ledig.
Jag bestämde mig för, att åtminstone va redig.
Att städa mitt hem, min så kallade borg.
Och för en liten stund, kunna glömma hjärtesorg.

Så där stod jag då, upp till knäna full av damm
når mitt stilla sinne, ett annat ljud förnam.
En tung motorcykel, brumma upp för backen nu!
Den enda med en sådan, som jag visste: Det var du!

Totalt paralyserad och med mattan i min hand.
Jag bara stod och stirra, mitt inre stod i brand.
Så stannade du MC´n och av dig hjälmen tog
fäste blicken på mig, som bara fånigt log.

Under en sekund, tycktes världen stå helt stilla.
Jag kunde ej förstå, vad du kunde tänkas vilja?
"Hej" nonchalant du sa "Jag kom upp hit för att se,
om du ville följa med en sväng och sen bjuda mig på te?"

Vad jag svarade på det, är rätt lätt att räkna ut.
Jag tror ej att jag tänkte, en endaste minut.
En liten stund därefter, kom vi glidande.
och bortblåsta med vinden, var mina lidande.

X-man såg jag ut som, i alla mina kläder
men tur var nog det, för det var kallt, trots fint väder.
Vi huttrade allt båda, när vi så hade åkt färdigt
och att dimpa ner i soffan, det kändes jättehärligt.

Ytterst på fingertoppen, du mig kysste så försiktigt
Och sa "Vad du gjort med mig, det vet jag inte riktigt.
För hur jag än försökt, att inte bry mig mer om dig
finns du i mina tankar, vad jag än företagit mig."

Zigenerskan började, i min kropp att tango dansa
Jag kände att på oss, jag borde våga chansa
För inuti mig, bubbla ren och skär lycka
och jag struntade totalt, i vad andra skulle tycka!

Återhållen längtan, strömma ur min blick
och att den var besvarad, sa blicken som jag fick.
Pulsen den börja, allt häftigare att dunka
Åh, käre Gud! bad jag, låt nu detta funka

Äntligen så var, dina läppar emot mina
och smaken utav dig, väckte minnen fina
Allt kändes helt, så rätt och så riktigt.
Inget mer än vi, blev ej längre viktigt.

Ödets lek med Amor, en liten knuff oss gett
Vi hade mötts förut, men ej varandra sett.
Våra vägar hade korsats, många gånger förr
och till slut vi hade lyckats, öppna hjärtats dörr.

SLUT
kärleksdikt från A-Ö