Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Ödet & Amor A-K

Kärleksförklaring från a-ö

Amor sköt sin pil, i augusti 1993.
Och ingen kunde ana vad som sedan skulle ske.
Som en blixt den slog ner, ifrån en klarblå himmel.
Och träffade med kraft, bland allt krogfolksvimmel.

Besatt av din blick, din röst, ditt leende,
som enda förklaring, till mitt beteende.
Där stod du på scen, med gitarren om din hals,
och känslan i mig, ej går att beskriva alls.

Cirka tio minuter, det tog, sen visste jag helt klart:
att få natten med dig, det ville jag med fart.
Jag vet att man säger att "sex är inte allt"
Men det var det som drog, helt naket och helt kallt.

Du var ingen främling, jag visste vem du var.
När jag slutat skolan, hade du haft tre år kvar.
Då hade jag dock, enbart sett dig som en plutt.
Då rakt inte någon, som mitt hjärta gav ett skutt.

Efter timmar av försök, jag till slut begrep.
För att fånga dig, krävdes helt andra knep.
Du måste nog ha varit, den mest svårflörtade kille.
För hur jag än försökte, fatta du ej vad jag ville.

Framgången kom, när du körde hem mig i din bil.
Jag kysste dig på munnen, så du hamna i fel fil.
Jag hade bett om skjuts, för vi bodde ju så nära,
och tänkte liksom så: Nu får det brista eller bära!

Gladeligt jag fråga, om du bjöd mig in på te,
fast när vi kommit genom dörren, du sa: Jag har nog inte det!
Så kysste du mig häftigt, som jag hett besvara
vi hade tyst gjort upp, att det gällde natten bara.

Hela mitt långa liv, jag sökt utan att finna,
någon som totalt, kan få hela mig att brinna.
Vad jag nu, den här natten, fick uppleva med dig,
var något som förut, varit främmande för mig.

I morgonens ljus, kom dock alla nyktra tankar.
När bakrusets dunk, i pannan står och bankar.
vad skulle du nu tro, om mig som så hängivet
och villigt och så lätt, mig till dig så hett givet?

Jag själv var helt perplex, av vad som hände i min hjärna.
För lära känna dig, ville jag nu mer än gärna.
Trots att jag nu förtiden, fullt och fast bestämt,
att ingen stadig karl ha, de var ett enda skämt.

Kär det har jag varit, mången gång förut.
Men känslorna de svalna, helt de dog till slut.
Att det skulle va någon skillnad, med det jag kände nu
det våga jag ej tro på, trots att du var du.

Fortsättning följer...