Djur känner inte smärta!

Ja, det var Descartes, som så många har hört talas om, som officiellt satte igång den moderna filosofin runt självmedvetande. Då vi kan tänka kan vi tro saker.
Men osäkerhetsprincipen som bygger på att man aldrig kan veta något säkert fanns redan på den tiden, 1600-1700-talet. Descartes ansåg dock att man kunde veta en sak: Jag vet att jag tvivlar. Därmed vet jag att jag tänker. Och genom förmågan att tänka, så vet jag att jag existerar på ett sätt eller annat.

Sedan drog han också den väldigt sunda slutsatsen att djur inte kan tänka. Om man ska göra en modern liknelse så trodde han att djuren var som en biologisk dator. En dator som fungerade under jonbindningar och celluppbyggnad istället för kretskort och elektriska impulser. Denna kunde han dock inte utveckla särskilt mycket, en hel del motiverade han med sin kristna övertygelse om att djur fanns för att hjälpa människan.

Ja, det var så allt började.
Den mest betydande psykologen i ämnet under senare tid var väl George Herbert Mead som levde i början på 1900-talet. Han lade grunderna till teorin om att människan hade ett symbolspråk. Eller det var i alla fall han som först gjorde en riktigt grundlig, organiserad utvärdering utav det.

Med symbolspråk menar jag då på sätt och vis vårt teoretiska tänkande. Detta visar sig till exempel i att vi kan ha ett ord som symboliserar ett objekt, som "äpple" eller "träd".

Apor har faktiskt också ett språk. Även vissa sorters getingar. Men vi skiljer sig så otroligt mycket. Vi har ord som symboliserar oss själv. "Jag". Och ord som symboliserar andra människor. "Du". På detta sättet jämnställde vi oss med andra människor och hamnade i ett socialt sammanhang.

Jag insåg som liten att jag var ett "du" precis som mamma var ett "du" för mig. Och att hon var ett "jag" för sig själv precis som jag var ett "jag" för mig själv. Genom detta jämställer jag mig med andra människor och inser att jag existerar som en sak i deras ögon. Jag inser att jag finns. På detta sätt utvecklar jag ett självmedvetande.

Detta med social kommunikation utvecklar Jean-Paul Sartre på ett väldigt intressant sätt då han sammanlänkar det med Martin Heideggers existentiella teorier. Men det tror jag knappast intresserar de flesta människor. Läs ändå gärna Sartres bok "Existentielismen är en humanism" om ni är intresserade av en lättläst filosofibok. Sedan går ni över till de tyngre grejorna i stil med "Varat och tiden" och innan ni hinner blinka så är ni en fullfjädrad filosof. :

Okej, låt oss fortsätta.
Detta självmedvetande innebär väldigt mycket. Detta är vad som enligt mig särskiljer oss från till exempel en dator. När vi känner smärta kan vi tänka "Aj fan, det gjorde ont!". Därför kan vi inte jämföras med en dator som skriver "AJ!" på skärmen om man slår till den.

Dock så kan man av allt detta dra en väldigt, väldigt intressant slutsats. Mead drog, precis som Descartes gjorde för 300 år sedan, slutsatsen att djur INTE har ett självmedvetande! Djur har inte ett symbolspråk som människan. Dom har ett teckenspråk. Och då syftar jag inte på ett sånt som döva eller stumma använder.

Utan jag menar att dom kanske morrar när dom blir ilskna. Dom kanske gnyr då dom blir ledsna. Dom kanske till och med har ett ord för "äpple". Men dom kan aldrig, någonsin tänka "Aj, det gjorde ont!". Djur är de facto biologiska maskiner. Dom kan aldrig känna riktig smärta, utan är som en sten som krossas. Bara att det finns en kedjereaktion inne i dom som gör så att dom reagerar på olika sinnesintryck.

Detta är allmänt känt bland riktiga psykologer, bara att dom inte drar samma slutsats som jag. För den där gulliga kon är just en maskin. Jag skulle aldrig någonsin kunna tänka mig att bli vegetarian för att jag tycker synd om en maskin. Tanken är absurd, löjeväckande! Sympati för en anonym kossa är patetisk. Jag kommer inte känna någon skuldkänsla då jag stänger av den här datorn, och en dag kanske slänger den bland soporna. Och jag kommer fan inte känna någon sympati nästa gång jag äter en fet jävla stek!

P.S Låna Meads och Descartes böcker på biblioteket om ni verkligen bryr er om kunskap. Kommentera annars gärna, så att jag kan upplysa er om ni tror er kunna motbevisa mig.

Av Per Sandström 26 jun 2002 09:15