Barns behov - tabu

Barns behov - TABU.
Det har blivit tabubelagt att tala om barns behov.

Kvinnors behov av jämställdhet har blivit viktigare än barns behov av sina mödrar.

Trots att barnpsykiatrer klart och tydligt berättat för oss i TV, att små barn skadas känslomässigt av att börja dagis redan vid ett års ålder, så fortsätter vi vuxna att blunda för verkligheten. Barn skadas därför att de har känslomässiga behov, som dagis inte kan tillgodose.

Hur kan vi tillåta detta? Djur har skyddslagar, men barnen är rättslösa.

Det skrämmande är att det nästan bara är barnläkare som numera vågar påpeka att små barn har behov av sina föräldrar. Alla andra upprepar som papegojor att dagis är bäst, dagis är bäst....

Vi törs inte inse att hänsynen till kvinnors behov att få jobba exakt lika många år som männen, har gått ut över barnens behov av att få kärlek och trygghet de tre första åren av sitt liv.

Är vi rädda att störa jämställdheten och reta feministerna? Eller vill vi inte stöta oss med sossarna? Är vi rädda att kvinnorna inte ska tåla att höra att barnen behöver sina mödrar längre tid än ett år? Är vi rädda att samhället inte ska ha råd att tillgodose barnens behov?

Är det lättare att kränka små barn, som inte kan försvara sig? Som inte kan göra sina röster hörda. Som inte kan slå näven i bordet och ryta: Jag behöver min mamma!

Barn behöver sina mödrar de första åren! Och lite senare, självklart också sin pappa. Barn behöver kärlek, trygghet och närhet. Inte bara ett enda år. Utan i tre år. Varför törs vi inte erkänna detta? Måste vi fortsätta ljuga för oss själva? Fastän det skadar barnen? För vems skull tiger vi?

Jag vet inte. Men en sak vet jag. Barnen tar skada. Och det är en ynkedom att vi vuxna inte tar hänsyn till barnens behov först och främst.

Nu måste alla som värnar om barnens intressen, skaffa sig kunskap om barnens behov! Kunskap om vad "Attachment parenting" innebär, behöver spridas över hela landet, så att det når varje förälder!

Nu måste vi ge föräldrarna tre år med sina barn. Tre år att dela på som de själva vill. Inte för jämställdhetens skull och inte för kvinnornas skull, utan för barnens skull.

Barn ska inte behöva skadas för att vi vuxna är okunniga om deras behov!

Av Monica Bodling 26 jun 2002 17:21