lättköpt

vad gör jag nu? kanske skaffar jag mig projekt. vaknar stirrig och låter kent gå på repeat. hör du mig hör du mig kan du höra mig? jag vet att du känner mig ibland.

jag är en liten mangamänniska i ljusblå lowcuts
mina skor är gjorda av gjutjärn men jag kan flyga
ändå. och det skjuter blixtar mot marken då.

som när det regnar över flemminggatan, sverige.

jag föddes på jorden. bara andra försöker få
det att låta som - och de andra är som du -
att jag kommer någon annanstans ifrån.

och vi pratar och vi skrivs och vi finns och jag
sitter här där var och dyrkar den du är närdu är
i rymden. mitt hål. och min helhet.

13:58

ja jag väntar. uppknäppt, enkel, lättköpt.
det skulle gå så lätt för dig att riva av mig
huden nu. den är under kläderna. leta.

snälla leta.

14:17

hur vill du ha mig? frågar du. och varför?

jag vill ha ditt ansikte mellan mina händer som
om vatten i en skål som om tro religion
någonting att ständigt dyrka älska längta till.
jag vill vara där du är och vara där med dig
i dig - i dig i mig - emellan mig och mina knän
om dig och dina knän mot mina revben. enkelt.

varför vill jag det? jag vill få sluta andas.

14:35

du jag läste en gång om en man som inte tände om han inte fick sitta i en stol fastbunden älskad med en munkorg av stål för hundar över ansiktet och under kanten på den munkorgen var fransraden under ögat - den där mjuka huden - neddragen fastspänd. uppspärrade ögon.

på andra sidan rummet satt kvinnan som han älskade och smekte sig själv. hon hade en lite vattenpistol av grön plast i handen: som om hon var ett lekfullt barn på väg att komma satt hon och skjöt vatten i hans ögon. och i vattnet
fanns det terpentin. och han blev så satans hård.

som du den där natten. jag älskade den mannen.

14:45

vad vi skulle vara kapabla till om vi vågade?
att göra liv. och ta rygg. kärleken är så sällan.

15:06

men vem är det jag pratar med? skriver till?
en helgad natt en förgången ängel som inte
finns någonting som en gång var någonting men
som vi sedan vände ryggen till och glömde bort.

jag vet inuti att jag inte kan bli älskad sa jag en gång
till dig och du skrattade då och sa jag älskar ju dig ju
som om det räknades. och det räknades.

och nu vet jag det. att du envisades för att det är sådant som du gör när du är du som du är när du är mest som du.

djävulen. att det var dig jag älskade. och vill göra igen
som nu. för du var så skön. som sår som sakta fläktes upp att ingenting förkortade plågan utan att allting fick dras ut sakta sakta sakta som om sakta frätande syra bara blod och huden blir så mjuk när den går sönder och du vet att jag älskade det för jag kände någonting som var värt någonting och det räknades. precis som du.

nu.
nu.
nu. nu finns dina ögon inte kvar. du säger tänk om tänk om jag sårar dig så att du faller dör går sönder helt och jag svarar inte jag sitter tyst och bara vet jag vet ju det.

det har du redan gjort.

Av Annakarin Josefsson 25 jun 2002 12:12