Skenförbud mot sexhandel

Det är männen som driver fram en marknad för könsköp. Det slog jämställdhetsministern fast när startskottet för den internationella kampanjen mot kvinnohandel brände av för ett par veckor sedan.

Som ett led i kampanjen hölls ett seminarium i Tallinn, med representanter från de nordiska länderna samt Estland, Lettland och Litauen. Rapporteringen kom att handla om huruvida en tjänsteman vid Nordiska ministerrådet köpt sex eller inte. Tyvärr hamnade fokus på skandalen istället för sakfrågorna.

Margareta Winbergs engagemang i kvinnofrågor är beundransvärt. Men hon lutar sig mot en onyanserad bild av män och kvinnor. Läser man in en värdering i hennes uttalande blir det tydligt: Mannen är roten till allt ont.

Och varför skulle man motsätta sig en sådan beskrivning i detta fall? Om män inte köpte sex skulle det heller inte finnas några prostituerade.

Verkligheten är dock inte så svartvit. Ta Finland som ett exempel. På 1970-talet fanns i Helsingfors ett fåtal prostituerade. När gränserna sedan öppnades vällde det in prostituerade från Östeuropa. I dag snackar vi jättebusiness med svåra sociala problem och vidhängande kriminalitet som följd. Nu går då frågan till Margareta Winberg: Är det den finske mannen som styrt utvecklingen? Eller har utbudet styrt efterfrågan?

Myten om den lyckliga horan är naturligtvis bara en myt, men så länge den odlas hittar man offer även bland män. En könsköpande man tror inte sällan att de prostituerade gillar det de gör eller att de gillar just honom. Torskar är lätta att bedra. Åtminstone duktiga på att bedra sig själva.

En total kriminalisering av sexhandel får orimliga konsekvenser för de prostituerade, löd motiveringen till den svenska modellen. I Sverige får man som bekant sälja sex, men inte köpa. Hur tror Winberg de östeuropeiska hallickarna, manliga som kvinnliga, resonerar när de skickar hit sina tjejer? Man hör hur det ekar över Östersjön: ”I Sverige är det fritt fram för er att arbeta, det är kunden som åker dit om polisen kommer på er.”

En av tankarna med den svenska lagstiftningen var just att lägga ansvaret på männen i denna fråga. Säkert bra i teorin. Värdelöst i praktiken.

Förutom vår unika lag har vi en unik tillämpning av den. Inte bara juridiskt, utan även socialt och kulturellt. Nyligen åkte en domare i Stockholm fast ”med byxorna nere”, som det hette i tidningsspalterna. Nästan samtidigt rapporteras det om en kvinnlig poliselev som extraknäcker som prostituerad. Hur behandlar då samhället dessa båda personer. Jo, han behåller sitt jobb och får betala 50 dagsböter. Hon får, trots att hon inte gjort något förbjudet, fallna kvinnors vanliga bestraffning: utstötning.

Winberg sitter på för höga hästar i frågan om sexköp. En kriminalisering av båda parter skulle förmodligen bromsa nyrekryteringen av prostituerade och påverka utbudet av utländska sexarbetare. Samtidigt måste det finnas verklig tillgång till rehabilitering för de prostituerade. I en tid med ökad internationell handel med kvinnor måste man våga vara konsekvent och inte luta sig mot ett skenförbud. Och absolut inte springa runt på konferenser och hävda att man är stolt över lagen.

Av Marcus Svensson 21 jun 2002 13:07