Hångeltävling kring stången

När jag gick på högstadiet hade vi hångeltävlingar på fredagkvällarna. Det var under den rena och oskuldsfulla perioden i mitt liv. När "Kniiiip- Susanne" med de rosa trikåerna fortfarande juckade i tv-rutan. Och långt innan silikonet och de renrakade skreven entrade scenen och gjorde storsuccé.

Innan hade vi alltid gått på discot på skolan, men när Katta från Hudik flyttade till byn började det hända grejer. Katta var lång och smal, stor i käften och kunde rapa halva alfabetet i en enda utandning. Och hon rökte ett paket röda Prince om dagen, utan att hosta. Hon sa att hennes farsa var lastbilschaffis och att han körde cigaretter och tidningar. Hela huset var fullt med cigg. Jag såg aldrig hennes farsa. Inte hennes morsa heller för den delen.

Alltså, hemma hos Katta var det alltid föräldrafritt. Hon bodde i en stor enplansvilla med stora skitiga fönster som vette mot en ännu skitigare trädgård. Där ute hade ingen brytt sig om att varken klippa gräs eller ställa undan rostiga cyklar och fuktiga bruna kartonger. Staketet hade knappt någon vit färg kvar och trapporna till huset höll på att mögla sönder. Varje gång man gick i trappan trodde man att den skulle spricka. Och vi var många som raglade i den trappan.

Och det var förstås hos Katta som vi hade hångeltävlingarna. Tävlingen gick ut på att de som hånglade bäst vann. Och hånglade bäst gjorde man genom att göra så mycket som möjligt. Sen skulle man helst vara lite snuskig också. Pilla lite på varandra och så. Jag var ihop med en kille som hette Sibbe. Jag hånglade bara med honom. Annars hånglade alla med alla. Och alla hånglade med olika varje gång. På så sätt var man ju redan rätt snuskig. Jag hade inte kysst någon sen lekis. Då brukade Mika och jag smita in på lärarnas kontor och lägga oss under en grön ful soffa. Jag kommer ihåg att det alltid luktade kaffe därinne. Där under soffan låg vi sen och kysstes så gott vi kunde. Mikas mun var jätteblöt och hal. Det var svårt att måtta in kyssar på den munnen, min mun halkade alltid iväg åt sidan. Sen när vi väl lyckades pricka varandras läppar slog våra framtänder ihop. Jag vet inte om han tafsade på mig. Det gjorde han säkert.

Första priset i hångeltävlingen var en hel ugnsplåt med hemmagjord dajm. Andra priset var lite mindre dajm och så vidare. Katta var både domare och dajmbakare, så där sprang hon mellan spisen och hångelrummet med en grytlapp i handen. Och där låg vi utspridda på golvet med vispande tungor och fumlande händer. Vi var inte direkt nyktra när vi hånglade. Katta hade gott om elefantöl. I flera tunnor stod de, överallt i huset. Det hände att någon full snubbe låg under en av kranarna, med munnen på vid gavel. Jag tror inte att han fick vara med och hångla.

Jag är tävlingsmänniska, så jag hade förstås filat på taktiken inför tävlingen. Så när Katta blåste i sin visselpipa, Det var viktigt att hon gjorde det för då blev det mer rättvist knuffade jag ner Sibbe i soffan och la mig ner på golvet framför honom. Han var då tvungen att böja sig över mig för att kunna kyssas. Och då passade jag på att placera hans fuktiga händer över mina bröst. Ja, bröst är kanske att överdriva, de liknade mer små hårda ärtor. Och sen hånglade vi så saliven skvätte. Från köket spred sig den välbekanta dajmdoften, Katta viftade med grytlappen och blåste i sin pipa igen. Tävlingen var avgjord. Och det var jag och Sibbe som segrade. Med eldröda ansikten staplade vi ut i köket och tryckte i oss den kletiga Dajmen.

Jag blir lätt nostalgisk när jag tänker på de ljuva åren. Jag tror att jag ska föreslå ett par ronder hångel. Efter nubben, sillen och de små jävla grodorna.

Av Anne Haavisto 21 jun 2002 10:46