Gatsten - den maktlöses vapen

Så har man sett ytterligare en diskussion på tv:n om kravallerna i Göteborg. Och mer kommer det väl. Men ingen verkar fatta någonting.

Vafför gör di på detta viset? Småborgerliga människor vrider händerna i förtvivlan och protesterar mot alla odemokratiska element som har mage att vara maskerade och kasta gatsten och bete sig... ujujuj.

Maktlöshet. Sug lite på det ordet.

Däri ligger svaret som ingen förstå-sig-påare, journalist eller universitetsprofessor tycks förstå.

När avståndet mellan "vanligt folk" och politikerna ökar, så ökar ju också frustrationen. När man upptäcker att man inte kan göra någonting kreativt, någonting direkt, inte ens åt problemen i den närmaste omgivningen, så ökar naturligtvis känslan av total maktlöshet.

Att veta att grannen våldtagit en treåring, och att han kommer hem efter några månader på öppen anstalt, gör att skillnaden mellan "vanligt folk" och de duktiga nämndemännen känns avgrundsdjup.

Att veta att ens unge blir slagen i skolan varje dag och inte får något stöd eller hjälp ifrån någon, undergräver förtroendet för myndigheterna.

När tusentals skattepengar rullar iväg för att en oknullad åklagare vill sätta dit en finnig 17-åring som snott en Läkerolask, då känner man den totala känslan av vad-är-meningen-med-allt-slit.

Glädjen över ett svartjobb, där inga surt intjänade skattepengar skänks till giriga fastighetsägare som hyr ut skitlägenheter för 16 000 kr om dagen och socialförvaltningen fattar nada, är väl inte så svår att förstå.

Att gå och välja blir ju som en parodi.
Alla etablerade politiska partier känns falska.
Alla framträdanden blir charadliknande.
Vad kan lilla jag göra för skillnad? Vad är meningen med allt?

Av Monica Bodling 15 jun 2002 18:42