Från skäggbiff till spargris

Från skäggbiff till spargris
- jakten på det perfekta underlivet

Adjö köttiga och saftiga skäggbiff! Den håriga buskens glansdagar äro förbi. Nu är det den kala minifittan som är inne. Dokumentären om underlivsoperationer, som sändes i TV 4 för ett tag sedan, visade mer än tydligt vägen till "Det perfekta underlivet".

Vilken tur att det finns villiga kirurger när fittan glappar!

En del av kvinnorna hade med sig utklippta bilder på små söta slidor. Och självklart kom bilderna från diverse herrblaskor. För såna fittor hittar man väl ingen annanstans?

Fettsugen, krympt och snittad. Så ser den perfekta murvan ut. Om man nu kan kalla det stackars kalhygget för murva längre. Och trångt skulle det visst vara. Det ger mer motstånd.

"Jag vill vara trång. Gör mig till oskuld igen", bad den mogna kvinnan fnissande. Och vecklade ut den skrynkliga bilden på den snälla lilla kissen.

Jag har full förståelse för de kvinnor, som efter en eller flera förlossningar blivit slappa i de nedre regionerna. Om det påverkar deras självförtroende och sexliv. Jag skulle förmodligen själv göra ett sådant ingrepp. Men jag förstår inte varför attraktiva vuxna kvinnor ber om att få bli oskulder igen. Alltså sy dit en fejkad mödomshinna. Men den där första gången-känslan, den kan de aldrig få tillbaka. Och är det för att mannen klagar på taskig friktion, ja då förstår jag det inte alls.

Men det som skrämmer mig mest av allt är ändå den nya looken. Varför ska den se ut som en liten flickas? Har vi inte kommit längre än så i utvecklingen. Förr skulle man sitta med benen ihop och absolut inte, aldrig någonsin pilla på den. Och inte visa den. Och inte tycka speciellt mycket om den.

Nu ska det bara vara en springa. Som på en spargris.
Och helst inte synas alls.

Av Anne Haavisto 13 jun 2002 10:14