En liten bön för väsentligheterna

Den 13 juni, en dag man firar minnet av Antonius av Padua i de katolska länderna. Han är skyddshelgon för alla älskande och fattiga. Det sägs också att han är speciellt bra att be till om man tappat bort någonting.

Ja, vi kanske skulle ta och be just för det vi tappat bort. Väsentligheterna ligger någonstans, men undra vart? Gömda under en hög av skitna strumpor och samhällsbevarande stridsherrar som inte kan förlika sig med ett samhälle där mannen inte längre älskar kvinnan. Där mannen dessutom så oförskämt kräver ett barn i sin famn att uppfostra och bry sig om.

Vissa väsentligheter tror jag till och med har sprungit och gömt sig i ett ljudisolerat rum där de kan komma undan hysterin runt fotbolls-VM. Jag tror väsentligheten skiter i om man är född i en jordkällare eller en 1700-tals-salong med guldblad på väggarna. Den bryr sig nog inte ens om VM eller adoption för homosexuella.

Det jag tror att den lägger ner sin energi på, är hur vi tar emot dessa familjer och dessa barn, i det fördomsfulla samhälle som vi faktiskt lever i. Kommer vi att öppna våra famnar och hjälpas åt, eller kommer vi att lära våra barn att de där barnen, med två mödrar, de är det något fel på?

Det handlar ju faktiskt inte längre om vi vill ha homoadoptioner, för de kommer ändå till slut. Tyck om det eller ej. Lev med det och om vi bär på mörka tankar om det här, låt det inte ärvas av våra barn.

Jag tror säkerligen att de homosexuella kan ta hand om sina barn lika bra som vem som helst om än bättre kanske, då de inte tar det där för givet, men om vi inte ger dem en chans att få röra sig fritt i samhället med sina små knyten, utan anklagande blickar och nedvärderande synsätt flåsandes i nacken, kommer det här aldrig sluta väl.

Jag önskar VM-laget och de homosexuella som någon gång kommer starta en familj all lycka till framöver.

Nu tycker jag vi ber en stilla bön, för det vi tappat bort.

Av Bettina Jagorstrand 13 jun 2002 17:09