Det generösa välfärdssystemet

Att det finns fuskare som utnyttjar välfärdssystemet är något som är ack så irriterande, men det kommer man aldrig komma stoppa. Det kommer finnas ett mörkertal av människor som behöver sjukskrivningar av olika anledningar, och människor som inte behöver det lika väl. Och eftersom det svenska systemet är uppbyggt väldigt generöst så går det inte att förhindra. Men låt oss utgå från att det går jämt upp.

Vad är det då som gör att vi bli sjukare? Eller, blir vi verkligen sjukare? Det kan finnas väldigt många faktorer som spelar in på detta ämne, och eftersom vi svenskar bekräftar oss till all statistik jämt så behöver ju inte det betyda att den alltid är helt sanningsenlig och korrekt. Men, om vi nu ska tro på statistiken.

Vi blir sjukare och sjukare i Sverige, men ur vilket tidsperspektiv? Om vi räknar för 50 år sedan, eller för att gå ännu längre bak i tiden, 75 år sedan, på 20-talet, då folket rörde mer på sig. Man hade ett större kontaktnät av människor, behövde man skor gick man till skohandlaren, brödet inhandlades hos bagaren och varje morgon gick männen till barberaren för att få skägget ansat. Sedan jobbade männen förmodligen med kroppen utomhus, kvinnorna var hemma och tog hand om barnen, något som ansågs vara normalt för den tiden. Mannen kom hem, umgicks familjen umgicks, och kände sig förmodligen tryggare än idag. Men, det låter underbart, och vad var då problemet? Jo, pengar.

Hur skulle det då vara om vi översatte till människorna i dagens situation? Vi blir mer och mer instängda i våra hem, när vi behöver något blir ett snabbt besök troligtvis till närmaste stormarknad där idag allt finns till hands lättillgängligt. Mer och mer tid tillbringas framför datorskärmar, och folk får dras i tystnad med sin sociala fobi, vilket leder till kostnader för psykolog, vilket dras vidare till att betalas av landstinget, som sedan går tillbaks över de som betalar skatt.

Är det verkligen kortare arbetstider vi behöver? Visst, 8 timmar är rimligt. In med 40 timmars arbetsvecka för alla. Det är en bra plan i grund och botten, men vissa har högre kapacitet att arbeta än andra. 8-8-8-modellen 8 timmars arbete, 8 timmar sömn, 8 timmars fritid är en bra plan, men den förklarar även en hel del om vart man behöver lägga resurserna på att folk ska må bra. Det är på jobbet, eftersom man faktiskt tillbringar hälften av sin vakna tid på arbetet.

Om svenskarna nu är så sjuka, och all denna, såväl psykisk som fysisk ohälsa drabbar oss, vad ska man göra? Ska det var upp till var och en att ta ansvar för sig själv om man är sjuk eller inte? Vad är det man behöver, och vem behöver hjälpen?

Är inte det här politikernas arbete. Välfärden handlar väl till största delen om hur vi mår. Eller?

Av Kristoffer Palgård 13 jun 2002 10:52