Dagis skadar barn!

Ett svidande underbetyg för socialdemokraternas daghemspolitik. Och en bakläxa för alla som hävdat att dagis alltid är bäst för alla barn.

Ett- och tvååringarna behöver först och främst närhet och åter närhet till en engagerad vårdare. Både fysik kontakt och ögonkontakt nästan oavbrutet hela dagarna. Det kan de inte få när alltför många barn ska dela på alltför få vuxna på dagis.

Eftersom barnen är på dagis upp till tio timmar, fem dagar i veckan blir dagispersonalen barnens "psykologiska" föräldrar. Men de har en omöjlig uppgift att ge varje barn vad det behöver och har rätt till. Barnen blir känslomässigt skadade av brist på kärlek och uppmärksamhet.

De biologiska föräldrarna har inget annat val än att lämna sina alltför små barn till dagis fast de vet att de far illa.

Barnens hälsa offras för att båda föräldrarna ska kunna dra in skattepengar till staten. Vem för barnens talan?

Barnpsykiatern Magnus Kihlbom och stressforskaren Peter Währborg framförde en kunnig och skämmande kritik mot den daghemspolitik som förs av s. De beskrev hur barns behov av känslomässig trygghet negligeras till förmån av kortsiktiga ekonomiska hänsyn.

Thomas Östros, utbildningsminister s lät oss förstå att det viktigaste för honom var att det ändå finns daghem som trots allt fungerar bra. Uppenbarligen tycker han och hans parti att det är mindre viktigt att så många barn blir känslomässigt skadade på de alltför många daghem som inte fungerar bra.

Vi som är bekymrade och oroliga för våra barns psykiska hälsa fick våra allra värsta farhågor bekräftade av detta utmärkta avsnitt av Uppdrag granskning.

Av Monica Bodling 13 jun 2002 15:30