På en bögfest

Det är nu 14 år sedan som du fyllde 30, och du skulle varit 44 om du hade levt idag, Timo. Du bodde i Dalby med Göran och var lycklig. Ni skaffade ett stort hus och inredde det med en stor iver. Jag brukade skoja att du var mer tjejig än jag trots dina tajta läderbrallor. Jag saknar dig och just nu skulle jag behöva prata med dig för det finns så många här som inte har en susning om hur mångfacetterad frågan om homosexualitet är.

Minns du när du träffade Göran? Han var ju nästan 40 och hade två barn. Det var samtidigt som jag träffade mina barns pappa. Vi brukade gå och ta en öl i Lund och snacka om våra nya pojkvänner. Allting gick så himla fort för din del. Du kom ut efter att ha flyttat från Finland och vi kollegor hade inga problem med det. Först var du ganska osäker och så, men sedan fick du bättre självförtroende och berättade hur du skulle kalla dig för "bög". Ingen gjorde det öppet på den tiden, det var ett skällsord. Men du skulle visa alla!

Madde var mindre än två år när vi kom på din 30-årskalas. Din mamma var där och din syster. Det var den enda och sista gången jag träffade dem. Görans ex-fru kom också förbi. För mig var det en gåta att man kunde vara vänner så, men jag var ju så ung då. Du och hon var det största stödet när han satt häktad i Ystad misstänkt för det där gamla kvinnomordet, jag minns det. Han hade precis blivit släppt och du ville inte tala så mycket om det. Det var ju jätterubriker i tidningar. Jag funderade aldrig över det då, men minns nu att han var ganska skakad. Men jag tror inte han var skyldig och det blev ju aldrig någon rättegång ens. Du var så förbannad för att du hade inte fått besöka honom i häktet för du ansågs inte vara "familj". Det var en konstig historia som jag aldrig begrep mig på det där med häktning.

När festen började insåg jag hur enfaldig jag varit. Jag trodde att det skulle komma massa blandat folk. Men det kom bara par. Två killar, två killar, två killar... Vissa var gamla och hade levt ihop i 30 år, andra just träffat varandra. Vi åt i ladugården och Madde stojade med alla där. Hon var en riktig solsken. Långborden dignade av läckerheter och högtalarna sprutade glad musik. Sedan blev det dans i 70-tals discotappning och jag virvlade bland alla killar. Men när tryckarna började, då brydde sig ingen om min längre. Jag var lite chockad över att titta på alla killparen som slingrade förbi fast i långa tungrotare, men efter några låtar kändes det ganska naturligt. Jag funderade inte mer på det.

Ibland ångrar jag att du inte blev Maddes gudfar. Jag hade velat det, men hennes pappa ville inte det. Du kom ju till BB när hon föddes och när hennes bror föddes -89 var du den förste där. Du grät när du höll honom i din famn och sörjde att du aldrig fick uppleva faderskapets lycka. Sedan var du barnvakt och gäst ofta hos oss. Vi pratade om allt; mest jobb eftersom vi delade ju på ett skrivbord jag minns när jag hittade alltid dina löneutbetalningar bland alla gamla tidningar... och du sade coolt att "just det, jag undrade just vart pengarna tagit vägen..." och identitet men också pedofili. Du berättade till mig om sådant hemskt som du hört och sade att du skulle gräva mer i det. Du ville komma åt alla djävlar som förstörde barn och solkade ned homosexuellas rykte. Du grävde även inom UFF-rörelsen redan då och berättade till mig hur de svindlade pengar. Sedan dess har jag aldrig gett dem våra begagnade kläder.

När jag fick som present en bok om hur kärleken gestaltats inom konst genom historia började vi diskutera huruvida homosexualitet är en handling eller en identitet. Du förklarade för mig att i vår kultur anser man att man föds in i homosexualitet, eller att det i alla fall är en del av ens personlighet. Men det finns andra kulturer, bland annat gamla antika Grekland, där homosexualitet betraktades som ett stadium inom ens sexuella utveckling. En könsmogen pojke skulle lära sig sex med en erfaren man och sedan vara mogen att ta sig an kvinnor. Och återigen finns det tider och kulturer, då man sett homosexualitet bara som en handling. Att man råkar ha sex med en av samma kön. Du förklarade att pedofiler är benägna att tycka att de "uppfostrar" eller "frälser" barn genom att inleda dem i sexuella handlingar. De ser inte sig som bovar utan som dem som gör rätt, och alla andra i samhället är deras fiender. De ligger alltså nära den gamla antikens uppfattningar. Vi kollade även i Tom of Finland tillsammans ibland, och skrattade ganska gott. Nu säljs dessa böcker på Moderna Museets bokhandel och de är finkultur!

Det var då som det där "Helenmordet" i Hörby hände. Vi grät när vi talade med sjuksköterskan som varit med om i att ta hand om den sargade kroppen. Enligt henne var alla vävnader mellan analöppningen, magsäcken och slidan helt spruckna på den lilla flickan som blivit våldtagen på det mest brutala sätt av en vuxen man. Små flickor är inte designade för vuxna lemmar. Men du tröstade mig att det är bara en bråkdel av pedofiler som är sadister och våldsbenägna. Jag kontrade med att den promillen är knappast en tröst för Helen eller hennes familj.

Ni flyttade till Danmark, till Mön. Sverige var för intolerant, sade du. Du gjorde EU-kritiska inslag och var alltid förbannad på tullen. De stoppade visst dig varje morgon bara för att djävlas fast de visste att du pendlade från Danmark till Malmö dagligen. Du var alltid sen och visste inte om tullens agg berodde på ditt finska pass eller att du var öppet homosexuell.

Ni åkte till Mexico för semester. Då var Göran redan sjuk. Ni var tysta, för det pågick en rejäl häxjakt på alla som hade HIV. Göran dog på MAS den julen. Du var där, och höll honom just i den stunden. Trots att du inte hade laglig rätt att vara där så hade en trevlig sjuksköterska låtit dig komma in. Men sedan skickade sjukhuspersonalen dig därifrån och du fick aldrig mer se honom. Du fick inte heller gå på hans begravning för hans föräldrar ville inte det. Du nekade ihärdigt att du skulle vara smittad, men jag visste att du var det.

När barnen och jag kom och firade påsk med dig berättade du att du också var sjuk. Vi satt länge ute vid huset och njöt av vårvärmen. Vi drack pilsner och du visade hur man såg havet från ditt sovrum. Där ville du ligga och dö sade du. Du lekte med barnen och skojade och stojade, och berättade sedan att du höll på att skriva en bok. Den fanns på en diskett. Jag fick dina anti-EU-böcker "för jag har ingen användning för dem längre" och de står här i min bokhylla idag. Vi snackade mycket om föräldrarskap och familj. Du berättade hur du längtade till dina syskon och mamma. Du förklarade också att du hade ingen aning om varför du blivit homosexuell.

Jag hade hamnat i en vårdnadstvist och du lovade att om jag någonsin skulle behöva gömma mig så kunde jag och barnen alltid komma till huset. Du visade var du hade nyckeln gömd "i fall ingen är hemma". När vi åkte därifrån fick jag en mexikansk lerskål av dig som ett minne. Och jag har ju mina foton. Jag flyttade till Stockholm med barnen.

Ett år senare skulle jag komma och hälsa på igen. Vi talades ofta i telefon, men du hade ständiga förkylningar. När jag och barnen skulle komma, sade du att du skall till Finland en sväng. Så det blev inte av och sedan kom sommaren. En dag ringde min mamma från Finland och frågade om inte jag hade en god vän som hette Timo. Hon hade sett din dödsannons i tidningen. Jag hade ingen aning att slutet hade kommit så snabbt, du var ju aktiv in i det sista.

Timo, jag kunde alltid ringa till dig när jag hade problem och du hade alltid så lugna och fina svar. Jag saknar din nallebjörnsröst och din värme ofta. Jag hoppas att du förlåter att jag skriver om dig på Sourze, men det verkar som många inte förstår att mina analyser grundas just på att jag har träffat äkta bögar nu skulle du skratta och säga "hur vet du att jag är äkta" och blinka. Du hade blivit en fin pappa och jag hade när som helst lämnat mina barn till din omsorg. Men du hade också rutit mot alla som inte ens vågar diskutera pedofili, du tog alla debatter och var alltid på den lilla individens och på barnets sida.

Jag har många gånger tänkt på din halvfärdiga bok, jag kanske skall leta reda på den någon gång. Och tack fär alla roliga bögfester som jag fick vara med på!

Av Johanna Parikka Altenstedt 11 jun 2002 11:26