Fuck Freud! Du är dina favoritlåtar

Det var denna text som tog min oskuld här på Sourze. Den har varit borta ett tag på grund av publicering i Sydsvenskan, men nu är den tillbaka. Imagine this:

Det knackar på din dörr. Du öppnar. Det är Gud! Första tanken: "Adidas?! Vart tog sandalerna vägen?" Nu börjar han låta. "Tjena grabben, dags att packa väskan." Gud verkar cool. Oväntat! Men var med nu! Gods lips are moving. "Du är utvald. Ny Noah liksom. Det blir du, din familj, en massa djur, hundra låtar och en väldans stor båt." Inte mycket att göra. Bossen verkar bestämd bakom sina Ray-Ban. Du lyder. För bövelen, det är ju gud liksom. G-U-D! "Men du, där är typ en time-limit. Du får en timme på dig att välja låtar, sen är det dags att dra. Lycka till! Och förresten, bara en låt per artist slash grupp." Han säger faktiskt så: "artist slash grupp". Vad är det som händer med vårt språk?! Men hallå! Oj! En timme! Du måste plocka ut hundra låtar på en timme! "One fucking hour!" som Eddie Murphy skulle sagt. Fram med papper och penna. Det brinner i knutarna.

Nu gäller det att hitta de där hundra låtarna du inte kan klara dig utan. Låtar du hela tiden återvänder till. Låtar du anser vara en del av dig själv. Låtar som är du helt enkelt. Du bestämmer dig för att använda dig av den där "låtgodkännaren" som finns någonstans djupt inom dig. Maskinen som bestämmer att just DU gillar just DEN låten. Kanske finns den i själen, kanske i hjärtat, kanske i hjärnan, du vet inte... men den finns där. Och ibland ger den fullt utslag! Pang! Du är kär. I en låt. Och det är du.

Jaha, nu är det jag som ska ut på den där båten så jag blundar och går igenom loggfilen i låtgodkännarmaskinen. Där är ett fett märke första gången jag ser Easy Rider. Är nitton år och har precis börjat den där fantastiska upptäckarfärden bakåt i musikhistorien. Sökandet efter rötterna till all musik man hitills tyckt om. Tillbaka till biosalongen och Easy Rider. Sitter där och gillar filmen, ser Fonda, Hopper och Nicholson glida mot friheten, trivs ganska bra, då jag plötsligt sugs upp av en fasförskjutande Rickenbacker... tolv magiska strängar... "Oh Id rather go and journey/Where the diamond crescents glowing..." PANG! "Wasn´t Born To Follow". The Byrds skjuter sig rakt in i mitt bultande hjärta. Bullseye! Jag har inte en chans.

Fler exempel: Nu är jag sjutton år och sitter mitt i natten och kollar Maratonrock från Tyskland det här var tiden innan vi drunknade i MTV. I en paus mellan två konserter visas Neil Young. "Oj, vilket långt hår, och som det blåser i det"... en gitarr som låter taggtråd... "Once I thought I saw you in a crowded hazy bar..." PANG! "Like A Hurricane". Eller när jag som tioåring är hemma hos en kompis och hans storebrorsa lyfter ner stiftet mot spår två, sida två på Bowies "Pin-Ups". PANG! "Sorrow". Jag fattar ingenting, men känner att det här är fan stort, två miljoner större än alla Sweet- och Sladesinglar tillsammans.

Och så fortsätter det. Loggfilen avslöjar låt efter låt. Men det blir glesare mellan utslagen ju äldre jag blir. Huden har blivit tjockare, den inre låtgodkännarmaskinen that word is crazeeeeeee maaaaaaaaan! kräsnare, men visst fan poffar det till emellanåt även på senare tid. Håkan Hellström, Ed Harcourt, Ryan Adams, Lambchop och nu allra senast Elton John! Elton John!!! Hallå i stugan. När fan blir gammal diggar han Elton John. Jag skyller på "Almost Famous". Filmen. Hyrde den i förra veckan. Låten är "Tiny Dancer" och den används i en underbar scen. En sån här allsångsscen, där någon börjar sjunga, en efter en stämmer in och till slut sjunger ALLA! Allt gammalt groll är glömt, lycka härskar igen och livet mellan dessa ögonblick är bara transportsträckor. Jag går på det. Stenhårt!

Hmm, få se nu. Drygt nittio låtar kvar att blöda ner pappret med. Och när jag väl fått ner dem där så är det dags att dra. Då har jag inte bara hundra låtar. Jag har fanimej mig själv. Adderar jag alla dessa låtar får jag ju faktiskt... mig! Vem behöver Freud när man har penna, ark och bara en timme på sig?

PS. Sugen på att se mina hundra låtar? Glid då in på denna sida:
Länk: w1.431.telia.com
Sen åker du vidare via Intressen, mina 100 favoritlåtar.

Det var längesedan jag uppdaterade sidan, och den ser för jäklig ut i Netscape, så för er med den browsern rekommenderar jag följande direktlänk:
Länk: w1.431.telia.com DS.

Av Mikael Vestlin 10 jun 2002 15:14