Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Mediapati

Vad spelar ett stundande världskrig för roll när Lill-Babs har brutit en nagel?

Drakarna kämpar med käftar som dryper profit.
Sanningen är sekundär, ja, den hör inte hit.
Alltid beredda att gå över lik
för att få kröna en lönsam rubrik,
det är journalistik.

Löpsedeln är en av teserna Luther förlagt,
kallas den lögn kan man hävda den blott var abstrakt.
Versalerna slåss med varandra på pränt,
ty en gemen är ju blott impotent,
det är allmänt och känt

Likgiltigheten är smakfylld och lönsam som få,
när man förhindrar en sanning att målet sitt nå.
Rör vid min gåsfjäder, spruta ditt grumliga bläck,
gör min notis till en meningslös fläck,
ett förbisett streck.

Valsarna rullar och trycksvärtan etsar sig fast.
Ärlighet är en blamage, en defekt, ja, en last.
Källkritisk granskning är inget för oss,
vi bryr oss ju enbart om blaskans kaross,
vi gör guld utav rost.

Vi har alltid rätt, ty vår makt är så gäll och robust.
Att korrigera är ekvivalent med förlust.
Men om vi har fel så har vi ändå mod
att säga att läsaren inte förstod,
en beprövad metod.

Objektiviteten är smaklös och fruktlös som få,
brukar man den har man sänkt sig till dårens nivå.
Stryk mina bokstäver, ersätt dem med fantasi,
gör av artikeln ett tamt kåseri,
som man bläddrar förbi.

Svältkatastrofer är inte alls kommersiellt.
Vem orkar bry sig om hur det i världen är ställt?
Helsidor vikes åt såpor och sport,
mittuppslag skänks åt nån kändis abort,
inget öga är torrt.

Fingrarna har färgats svarta av all retorik
som fyller var spaltmeter för att dra till sig publik.
Kritiken jag riktar mot denna skandal
blir endast lydig, patetisk, banal,
ja, ett slött pekoral.

Motsträvigheten är dämpad och lätt att försmå
och om vi är högljudda då är vi alltid för få.
Stäv mina åsikter, tukta min smak,
gör insändarn till ett hyllningsschabrak,
som gynnar er sak,
gör mig harmlös och spak.