Genomsnittssvensken ägnar flera timmar om dagen åt TV-tittande. En stor stor del av medieinnehållet är underhållning trots att massmedierna har andra viktiga funktioner. Massmedierna utgör det dominerande sättet att sprida information och är en viktig granskande funktion av mäktiga institutioner och organisationer i samhället. Det är med andra ord en del av demokratin, en arena för offentlig debatt och ett forum för yttrandefrihet.
I Sverige finns det både publicservicemedier och kommersiella. De bidrar tillsammans till att skapa bilder av såväl oss själva som omvärlden. Medierna ger insyn i den politiska makten och möjliggör deltagande, inflytande och delaktighet. Den bild som medierna dock ofta ger är alltid en vinkling, eller för att hårddra det, en konstruktion av verkligheten. Medierna har alltså makten att påverka vilka frågor som lyfts fram och hur de lyfts fram till diskussion. Detta är i sig inget problem så länge medierna enbart tjänar medborgarens intressen. Men medierna är också företag med ekonomiska eller andra krav än de renodlade demokratiska. Exempelvis måste tidningen sälja och tillfredsställa sina annonsörer som naturligtvis vill nå så stor publik som möjligt. Därför tjänar medierna snarare populära än medborgerliga intressen, och de går inte alltid hand i hand.
Mediala kasperdockor
I olika nyhets- och debattprogram uttalar sig politiska makthavare och diskuterar aktuella samhällsfrågor. I valtider uppmärksammar medierna politikerna kanske främst som personer snarare än via politiken de står för. Många frågor, särskilt de tyngre, kommer inte alltid fram vid politikernas framträdanden, speciellt inte i det snabba TV-mediet. Därför är det ofta svårt att urskilja deras egentliga ståndpunkter, speciellt inte när politikerna är väl tränade i medieretorik och har utarbetade strategier för sina framträdanden.
Partipolitiken och ideologierna verkar försvinna bakom de medietränade fasaderna som visas upp i rutan. Fenomenet blir särskilt märkbart i de kommersiella kanalerna där korta klipp och snabba framträdanden som befolkas av intima och personliga inslag är mer regel än undantag. Likt deltagare i dokusåpor som Big Brother, Baren och Expedition Robinson visar politikerna upp personligare och mer privata sidor. De deltar i allt från talkshows till matlagningsprogram.
Visst är det bra att politikerna syns och visar mänskliga sidor och att de inte bara stånkar fram som politiska maskiner. Men många gånger lär vi känna dem som "kändisar" snarare än beslutsfattare. Det blir naturligt att rösta på den trevligaste politikern, eller såväl den som är mest sympatisk. Med denna trend kan man börja undra hur Sveriges framtid kommer att se ut.
Fler artiklar om demokrati, medier och engagemang hittar du på www.engageradig.nu
Av Greta Hjortzberg 06 jun 2002 13:37 |
Författare:
Greta Hjortzberg
Publicerad: 06 jun 2002 13:37
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå