Fylletoan - det är där det händer!

Man trycker igen dörren framför näsan på någon annan "Jag är skitsnabb! Har liksom snabbhetsrekord på den här toan." Lysröret får ögonen att dra ihop sig. Man fumlar med skärp och byxor och knappen har plötsligt blivit för stor för knapphålet men tillslut är allt ur vägen och man trycks allt djupare ned i toaringen som om en väldig tyngd höll en nere. Det är då det händer, det är då man slås av den totala insikten. Långt borta hör man skrålen, sorlet och ölpumparna. Väggarna darrar. Någon dunkar i dörren. Men man befinner sig i en skyddad kokong, man är inte längre en del av denna värld. Man vänder huvudet bakåt, vaggar lätt och säger "Aaaah!" bara för att höra hur kul det låter, som en gammal radio från 80-talet. "Aaaaah." Solklar och nykter och helt fantastisk är den nya känslan. "Här sitter jag! Jag är jag! Detta är nu! Allt händer nu!"

Som druvsocker sprider det sig i blodet, som ett lätt fnitter belägrar den alla lemmar samtidigt. Världen blir som ny, man ser allting utan att sortera bort. Den tillknycklade behållaren där det borde finnas pappershanddukar, handfatet med kallt vatten, toapappret på golvet, telefonnumret till Lotta som är en hora. Allting smygs in i hjärnan och ut på andra sidan. "Allt händer nu!"
Man kikar ned i toan för att se om skvalet slutat. Men det är skitsamma. Mitt hem är min borg. Dunka, dunka nu i högtalarna där ute och i dörren. "Jag har snabbhetsrekord!" Man njuter, ger sig hän, surfar på en våg av total fullkomlighet och vill dela med sig till de ofrälsta. Man får tag i en penna ur handväskan och skriver de stora orden på väggen "Jag är jag just nu" lite snett bredvid "I love Tommy"

Toapapper är en världslig sak.

Av Anna Noren 05 jun 2002 16:59