Jag tror att Lennart Gustavsson har rätt. Människor som utbildar sig och arbetar får en helt annat makt i sin ägo än de som inte får möjlighet till detta. Socialt och politiskt utanförskap är kopplat till vanmakt, samhällsförakt och apati. Det stämmer.
Men jag tror att Lennart Gustavsson har fel. Generell
välfärdspolitik är inte lösningen på världens problem. Generell välfärdspolitik har i den utsträckning vi har haft det i Sverige inte bara lett till lyckanden. Den har också lett till misslyckanden. Den har varit så generell, att den inte har velat se de individuella skillnaderna. Och de är lika stora som livet.
Den viktigaste uppgiften för politiken är just nu att begränsa sig, inte bli större, eller kapa åt sig mer makt. Om politiken idag förfogar över nästan 60 procent av alla resurser, men ändå kollapsar, tappar i förtroende hos medborgarna, misslyckas med sina uppgifter - hur i h-e kan man då tycka att lösningen är mer politik, fler politiker, större generella system?
Varför hör man aldrig någon politiker med makt över andra
människors liv tala om behovet av att den ska göra saker bättre, hushålla mer med pengarna, lämna makten tillbaka? Varför ska den bara ha mer och mer? Det spelar ingen roll om det sker under paroller som folkstyre, demokrati eller andra vackra ord, så länge det inte kommer att resultera i något annat än att politiker bestämmer över mer.
Lennart ska ta "kampen för politikens makt över ekonomin". Huvaligen. Jag vill inte att Lennart ska ha mer makt. Kampen för människors makt över såväl sin egen ekonomi som politiker som inte kan bärga sig är mer värd att utkämpa.
Av Tove Lifvendahl 05 jun 2002 12:02 |
Författare:
Tove Lifvendahl
Publicerad: 05 jun 2002 12:02
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå