Festivalgeneralen Berit Svedberg har fått 48 miljoner av Stockholms stad och 10 miljoner i sponsorpengar för att ordna Stockholms jubileumsfirande. Och vad har resultatet blivit? Ett totalt mesigt och ospännande program. Visserligen inte speciellt förvånande men... när det handlar om så mycket skattepengar kunde man förvänta sig att det gick till evenemang som en större del av stadens befolkning kunde känna sig hemma i. Men resultatet är förmodligen politiskt medvetet av den borgerliga majoriteten. Det är den totalt ofarliga överklass- och övre medelklasskulturen som ska gynnas.
Till och med Vattenfestivalen - som verkligen aldrig var min favoritfestival - hade ett mer spännande program.
Visst finns det några rockartister med som jag skulle kunna tänka mig att se. Men tonvikten i programmet ligger på sådant som dräktmaskerad på Nordiska museet biljetterna kostar 420 kronor!, operaföreställningar och diverse utslätade jazzmusikarrangemang. Det är också de inslagen som uppmärksammas i ABC-nytt i fredagens evenemangspuff. En skulpturpark på Skeppsholmen ska det också bli. Var finns de oetablerade hiphopartisterna, de nyskapande rockbanden, poeterna och performanceartisterna? Jag kan i alla fall inte hitta något av det i programmet.
Den ideella Skeppsholmsfesten i augusti förra året hade
50 000 kronor i kulturstöd. Jag vill minnas att den under tre dagar presenterade ett mer spännande program, med band som Träd, Gräs och Stenar, Latin Kings och Kebnekajse, poeter och performanceartister som bland andra Bob Hansson och Lill-Marit Bugge, än vad Stockholms 750-årsjubileum lyckas prestera på en vecka.
Överord och orättvist? Ja, kanske. Men det här känns verkligen inte som ett firande för mig.
Av Andreas Björsten 01 jun 2002 15:04 |
Författare:
Andreas Björsten
Publicerad: 01 jun 2002 15:04
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå