När Henke Larsson vann mitt hjärta

940619. Klockan 01.35 gör Kamerun avspark. Sverige ställer upp i vita dräkter och med det väntade laget, vars sista plats - vänsterytter - tagits av Jesper Blomqvist. Det är med skräckblandad förtjusning jag följer TV-kameran när den gör en åkning förbi var och en av svenskarna under nationalsången.

Så är matchen igång, och Sverige börjar fantastiskt bra. Redan efter 7 minuter fixar Dahlin en frispark strax till vänster om Kameruns straffområde. Jonas Therns skruvade inlägg är perfekt - och jag tror knappt mina ögon när bollen passerar varenda kamerunare och fram mot bortre stolpen där Roger Ljung finns och nickar otagbart i nättaket. Succé! 1 - 0! Följande femton minuter spelar Sverige lysande. Alla passningar hamnar rätt och spelarna lyser av självförtroende... ända tills katastrofen inträffar.

En olycklig röra av onödiga bakåtpassningar där Ingesson är den utlösande faktorn, tvingar Patrik Andersson till en rensning som en framrusande Kamerun-spelare med en löjlig tur får med sig... två spelare ensamma med Ravelli... den förödande och oundvikliga passningen... den förödmjukande enkla rullningen... i mål. Ack, så onödigt!

Sverige fina spel är som bortblåst efter detta. Blomqvists inlägg är misslyckade, Ingessons ruscher är resultatlösa och Tomas Brolin är totalt osynlig. Turligt nog är Kamerun inte bättre så halvleken slutar 1-1. Känns inte direkt betryggande.

Andra halvlek inleds med ett nytt bakslag - en lång, snabb kamerunsk lyra ställer den svenska backlinjen totalt och ger Kamerun fritt fält i straffområdet. Ravelli, som litat på att Patrik Andersson skulle nicka bort bollen, startar sin utrusning för sent och passeras enkelt av Kamerun-forwarden som återigen enkelt rullar bollen i mål. Neeeej!

"RAVELLI TOTALMISSAR!" gastar Bo Hansson på TV och håller sedan en lång föreläsning om "det lilla extra" som krävs av VM-målvakter. Ravelli saknar detta extra, menar Hansson och räknar upp alla länder som har superhjältar i målet. Bo Hanssons utfall ändrar dock inte på faktum - det står 1-2. 1-2! VM 1990. COSTA RICA. MEDFORD. OLLE NORDIN. 1-2! Igen! Avgrunden öppnar sig... Kamerunarna verkar nöjda och slutar anfalla.

Efter en kvart plockar Tommy Svensson ut Blomqvist och skickar in Henke Larsson - en spelare jag aldrig tagit på allvar - som blir högerytter medan Ingesson tar Blomqvists plats. "Varför inte Limpar?", tänker jag.

Mina tvivel på Henke krossas för alltid i 74:e minuten när densamme drar på ett rejält långskott som träffar ribbans underkant. Returen blir hög, men Dahlin som är perfekt placerad hoppar upp, tar ner bollen på bröstet och skjuter iskallt men med full kraft bollen i MÅÅÅÅÅÅÅL! "Jag tar tillbaka allt jag sagt om Henke Larsson!" hojtar jag i ett tillstånd av lättnad och befrielse.

Av Mattias Agnesund 30 maj 2002 10:30