Schlagen i Tallinn

Så satt vi där igen då. Framför schlagerhelvetet som vi älskar att hata. Jodå, du med! Du som skakar på huvudet och vägrar erkänna din skuld till att tittarsiffrorna närmast kan jämföras med Kalles Jul. Hi hi, visste väl att du tjuvtittat din nyfikne lille rackare.

Jag med. Erkänner mig skyldig. Kan bara inte låta bli. Det finns få TV-evenemang som väcker såna härliga motsatskänslor som just the eurovision song contest. Förmodligen är det något dolt barndomstrauma som ligger bakom denna fascination, men icke desto mindre är det en uppvisning i när kitchighet är som bäst. Och då vinner naturligtvis Sverige, med god hjälp av grannländernas välsignade röster Norge, hallå???

Men nu var inte Norge med, dom lusiga koftorna hade annat att göra - som att viga en och annan prinsessa - och fick så fjuttiga poäng häromsistens att dom rutchade kana ut. Attans osis. Fast jag måste erkänna att jag faktiskt saknar Jan Teigen. Kungen av uschlig schlager. Det händer fortfarande att jag nynnar; mil etter mil etter mil, och samtidigt drar i mina imaginära hängslen.

Dom hängslena hade behövts en kväll som denna.

Estland är nämligen värdnation och får tuppjuck. Dom anlitar en programledarinna som får Vendela Kirsebom att framstå som Katarina Frost. Att Annely är vacker håller inte som ursäkt när mänskan inte kan tala. Istället låter hon som en Birgit Nilsson på speed. Extremt irriterande och inte så lite löjligt. Ja lilla gumman, du är skolad operasångerska och det glömmer vi inte om än du skulle tona ner ett par meter och vara bara lite naturlig.

När mänskan äntligen tystnar och första bidraget drar igång så är det dags för kvällens andra stora skratt. Cypern har övergivit sina toner och röstat fram en pojkgrupp som har lika mycket utstrålning som ett brytspett. Trots lead-sångarens tappra kämpande är stenar det enda som ramlar ner. Storbritannien byter av och pampig ballad, gäspa, slumra är ett faktum som inte räddas av Österrikes smörnisse som trots sin puss mot kameran får låga poäng.

Sen kommer Grekland. Wow. God damn så dåliga dom är. 12 poäng, rakt av, av Cypern naturligtvis. Dokusåpan Spanien som bantat 35 kilo efterföljs av Kroatiens porrdrottning. Mamma Mia. Sambon får skrattkramper och vaknar inte till förrän Afro-dite diskar på. Ofärgad som jag är, anser jag naturligtvis att det är ett klockrent uppträdande som förtjänar inte mindre än 23 tolvor. Vilket senare visar sig vara rena fantasierna.

Nästan lika fantasifullt som Sloveniens systrar, men bara nästan. Trots att förhandstipsen involverat flygvärdinnorna så är dom riktigt dåliga. Låten är blurk-trist, sminket värdig en lågbudgetfilm från Hong-kong och koreografi existerar inte. Dom må ha hur mycket stake som helst, det suger.

Suger gör också Lettlands bidrag. En halvlatino som Mendez skulle sopat banan med. Adrenaline slår lätt en fjösig dänga som "I wanna". Wanna what, Marie N? Wanna win the eurovision song contest? Grattis Marie, du gjorde just det.

Men vänta du bara, nästa år torskar vi inte. Då är förhoppningsvis Norge, Island och Irland med igen och då kan du ge dig fan på att vi svenske är med i leken igen;
Sweden, 12 points, La Suede, 12 points! Så det så!

Av Lena Vikberg 26 maj 2002 12:55