En sexslavs bekännelser

Han var mer kvinna än man när vi älskade, så mjuk och öm.
Den svarta huden kändes som silke. När jag lutade mej bakåt kunde jag se hur han svängde på kroppen när han dansade ner för Rue de la Clichy.

Min svarta anteckningsbok låg uppslagen på cafebordet och pennan hade ramlat ner på marken. Den lyste våtblank efter ett häftigt juli regn. Paris drabbades av kraftiga oväder
speciellt på nätterna den här sommaren.

Några blad hade skrivits och jag hade en ocean av tid.
Pengarna hade kommit från de mest oväntade ställen och nu kunde jag ägna mej åt effektsökeri och samtal med
charlataner. Jag hade suttit modell i Montmartre och målade en del som privatelev. Nu skulle jag ägna mej åt att skriva färdigt en bok som legat halvfärdig länge.

Framför mej satt en Senegalesisk dansare och log.
Han var en underbar man och vän. Vi drack anisette och
samtalade om Afrika. Där jag tillbringat mycket tid.
Senegalesen tände en joint och jag skakade på huvudet.
Nej, jag skall iväg. Det hade blivit sent och jag hade en date på Les Bains Douches med en amerikan som jag träffat i S:t Tropez. Han var en intressant man, han ägde flera gallerier i Amerika och kände massor med människor som var bra att känna om man ville komma vidare som kulturarbetare. Den underground litteratur som jag skrev var intressant tyckte han. Det var för mycket likriktad skit som skrevs nuförtiden. Det var sällan äkta. Jag garanterade honom att det jag skrev verkligen var äkta.

Bukowski blev stor från ett skitläge. Så nu ville han
se mina grejor. Var de verkligen bra? Vad är bra frågade jag? Det måste kännas äkta. Jag visst är det äkta. Det är smärta och fattigdom i kvadrat. Jag har levt under existensminimum i 10 år nu. Jag hade kollat upp honom.
Amerikanen. Allt han sa var sant. Det skulle inte var att slösa energi att gå på en date med honom. Skulle hem och klä om. Här gällde det att lägga fram sakerna rätt.
Party på Bains, puss på kind, ohh you look like a knock out!
Han gillade verkligen mina grejor. Vi kunde inte släppa varandra. Älskling ! här är några du skall hälsa på, de är mycket intresserade av smal kultur. En hand sträcks fram. En mycket sympatisk man ler brett och frågar om mina böcker och mina tavlor, jag visar bilder, berättar var jag ställt ut, OOh my good, you know that its a lot of artists in
New York! No, I dont. Strange, säger han att måla och skriva? Jag förklarar att det hänger ihop för mej.
Vi bestämmer träff senare.

Jag glider omkring som på rosa moln. Tänk om det börjar lossna nu. Hade satsat mina sista pengar på översättning av amazonen. Det blev nudlar och vatten i fem månader.
Men nu ser jag att det betalade sig. Han kan ju läsa det jag skrivit. Senare sitter vi på Select. Alla är tända och uppåt.

Paul som min amerikan heter viskar i mitt öra. Om du hänger på nu och gör lite kul saker tillsammans med mecenat paret Karen och Brian så skall de hjälpa dig långt. Only the sky is the limit, skriker han i mitt öra.

Ok, säger jag, det är klart. Vad det nu kan vara? Karen och Brian är skittrevliga så vad har jag att förlora. Det visar sig senare att det är en mysstund i sängen man tänkt sig. Allihop tillsammans. Karen är bisexuell och håller på att dö av leda i sitt äktenskap.

Vi ligger nu allihop i en enorm säng och jag är ordentligt onykter. Karen drar av mej kläderna och explosionen tar fart. LSD förvränger min verklighetsbild men hon ser ut
att ha enorma bröst. Utan silikon. Jag har aldrig varit så nära en kvinna förut. Det känns konstigt.

Var finns jag i allt detta? Har inte ens reflekterat över vad jag känner som vanligt. Människorna i min närhet har alltid planer som jag inte känner till. Paul säger: dom här människorna vill ha dig med sig till New York. Dom säger att det finns enorma chanser att nå en bredare publik där.
Jag och de tillsammans kan hjälpa dig en bit på vägen, men du måste vara produktiv och klara av att skapa. Därför skall du få en plats där du kan jobba ifred.

Oss emellan så är Karen galen i dig. Vi går in i rummet med
den gigantiska sängen igen. Jag hör ett surrande i taket.
Den har filmat hela tillställningen. Så går det när man inte reflekterar över vad man vill egentligen.

Bra gumman säger Paul. Alla är nöjda med dig. Karen ligger kvar i sängen och nickar. Hon kramar min hand. Nu skall vi ge ut dina böcker på den amerikanska marknaden. Tavlorna skall hänga på mina gallerier. Du måste givetvis vara på plats. Jag skall ordna uppehålls och arbetstillstånd. Onkel Sam vill ta dig i besittning.

KÄRA GUD! Hade jag vetat att det skulle bli så här att komma till New York hade jag inte bett om att få komma
hit. I skolan skolkade jag men bara lagom, åt aldrig skollunch eller middag. Levde på mackor och chocklad. Vem som helst som såg mej kunde tro att jag var en naiv blondin. Men vad fel dom hade. Hela tiden iakttog jag dem och analyserade deras tankar. När dom trodde att jag inte visste hur mycket skit dom snackade om mej så visste jag precis. Naiv var jag när jag trodde att min kosmiske fader skulle uppmuntra målarstudier och litterära ambitioner. Käre Gud överge mej ej! Jag har hamnat i ett lyxghetto. Visserligen har alla löften infriats, för vem som helst som hört min historia skulle säga, herregud hur dum får man bli, det fattar du väl att du kommer att bli blåst! Men faktum är att jag inte blivit blåst. Karen och Brian har fixat intervjuer och marknadsföringspartyn för mej. Jag har träffat New Yorks inflytelserikaste kulturpersonligheter.
Jag har skrivit lite för stand up comedy scenen och
där vart det fullträff. Paul har bokat sina gallerier i San Diego, Los Angeles, San Fransisco, Aspen och New York för en samlings utställning med några av Europas intressantaste ung konstnärer. Men jag jobbar också som sällskapsdam åt Karen. Jag är hennes sexleksak.

Den uttråkade super rika Karen suger slickar och bearbetar mej, hon för in sina leksaker i mej och jag säger ingenting.
På kvällarna sitter jag i det enorma perspektivfönstret med hela Manhattan skyline framför mej och undrar hur jag kunde hamna här. För som sagt allting har ett pris. Det här var priset som skulle betalas.

I bland så smiter jag ut, till delar av stan som inte är
så överdrivna. Där har man inte superdesignade badrum stora som vänthallar, eller hypermoderna kök med utrustning för en hel resturang,läckra tavlor i miljonklassen, eller sängar med manövrerpanel som ett jumbojet.

Jag trivs i den enkla miljön. Snart har mitt konto i Chase Manhattan Bank fyllts till bristnings gränsen. Och vad händer när Karen lessnar på mina kroppsöppningar och vill ha nåt annat?

Hon bestämde sig för att bli en drottning som kunde gå med huvudet högt och när någon kom henne nära skulle hon noga kontrollera om det var en person som hade andra planer för henne än de som uttalats. På så sätt klarade hon resten av livet utan att gå under.

Det flödade ett ljus i hennes inre nu och hon vågade släppa in ljuset. De unkna rummen hade blivit vädrade och rena.

Av Madeleine Mye 22 maj 2002 15:32