Våldsporr med prostituerad

Eftersom min lilla resebeskrivning från Kambodja i stort sätt är oläst har jag bestämt mig för att "hotta upp" rubrikerna, allt är dock sant.

På knarr i Phnom Penh 3

Uppe på rummet beslutade Kirk sig för att somna in redan vid halvniotiden, men jag var rastlös och tände istället en av de färdigrullade jointar jag köpt med mig från Phnom Penh.

Det är fullständigt tröstlöst för mig att somna tidigt så jag begav mig rejält stenad ner till receptionen, eftersom jag visste att där fanns en TV. Jag dribblade mig ner för den jättelika trappan, och sjönk ned på en ledig plats på soffan bredvid den manliga receptionisten. Ytterligare tre unga kambodjanska killar satt på den andra soffan och hälsade snabbt, men verkade vara mer intresserade av vad som försiggick på TV:n.
Snett bakom mig satt även en tjej i 25-årsåldern och gav mig menande blickar.

Jag bad receptionisten om en öl och bjöd även honom på en. Även han verkade ha svårt att slita sig från TV:n och tittade hela tiden mot den när han gick för att hämta ölen Till och med mer än här hemma är folk i Asien totalt engagerade i såpor, så jag antog att det var en av de vanliga som visas i Thailand. Det måste vara något kinesiskt eftersom folk hade mer kläder på sig än i tropikerna, var slutsatsen jag drog.

Min öl kom och jag började smutta på den, tjejen som tidigare suttit bakom mig trängde sig ned i soffan mellan oss och började prata sexuellt trakassera med mig på mycket begränsad engelska. När jag återigen sneglade upp mot TV:n hade de tagit av sig kläderna och en ganska grafisk sexscen följde. Behandlingen av kvinnan var mycket brysk och även om ingen penetration visades så var det nakna könsdelar. Avslutningen av sexscenen var verkligen osmaklig då mannen vred nacken av tjejen.

Det visade sig att fler sexscener följde där kvinnorna ofelbart strök med när killarna var färdiga med dem, skar de inte halsen av dem så sköt de dem. Själv tyckte jag att det var ganska chockerande men killarna verkade uppskatta filmen och tjejen bredvid mig var enbart intresserad av att få med mig till hennes rum så att hon kunde få fem dollar av mig.

Till slut blev tjejen lite för mycket så receptionisten, som var den enda som talade lite engelska, frågade om jag var intresserad. När jag sa att jag inte var det, talade han bryskt om det för tjejen, och hon återvände återigen till den bakre soffan med en besviken min.

Ölen var slut och jag bad om en till, samtidigt frågade jag om det gick bra om jag tände en joint. "No Problem" svarade han, problemet var dock att killarna runt TV:n flinade åt mig. Kambodjaner ser en som en fullständig idiot när man röker en joint, själva lägger de det i maten.

Efter jointen så insåg jag att sängen skulle vara ett skönt alternativ, så jag betalade och vacklade upp för trappan. Den här kvällen skulle jag inte få några problem att somna och tur var det för morgondagen skulle bli lång.

Det blev fart på Kirk redan vid halv åtta-tiden och han gav sig iväg för att få tag i lite bröd till frukost. Vi hade mycket bristfälliga kartor så vi visste inte riktigt hur vi skulle köra, det var därför viktigt att se till så att vi hade gott om tid att ta oss till nästa anhalt.

Den enda väg utmärkt på kartan gick inåt landet på andra sidan floden, Kirk hade fått höra att det fanns ytterligare en väg med färjeöverfart längre upp längs Mekongfloden, men vi beslöt efter lite övervägande att ta vägen som var utmärkt på kartan.

En färjeförbindelse tog oss över floden, på den var en och annan bil men mest mopeder och cyklar. Vi blev rejält uttittade av de nyfikna lokalinvånarna. På andra sidan fann vi snart vägen och begav oss längre in i landet. Eftersom det var torrperiod var det mycket dammigt, och vägen höll inte alls samma standard som dagen innan. Den var förvisso asfalterad, med det var mycket länge sedan den var belagd och det var stora hål i vägbanan.

Desto längre vi körde ju sämre blev vägen och till slut kunde man inte längre skönja någon asfalt utan bara grus. Längs vägen frågade vi om vår position eftersom små byar stod utmärkta på kartan, men det gick vansinnigt långsamt. Efter cirka tre timmar stannade vi för en paus. Trafiken på vägen var nästan obefintlig och min axel värkte på grund av den omilda behandlingen, det kändes som om vi var ensamma i världen. Slutligen kom en moped körande och vi frågade var vi befann oss. Det visade sig att vi endast tillryggalagt cirka en tredjedel av vägen till Krachi, så vi beslöt oss för att vända.

Det kändes som en mycket lång väg tillbaka, musklerna började knyta sig i axeln och vi var båda missmodiga av misslyckandet. Till slut befann vi oss återigen vid Mekong-floden där vi tog färjan tillbaka till Stung Treng. Vid hotellet vi tidigare tillbringat natten möttes vi av glada tillrop när vi körde in igenom grindarna. Receptionisten från dagen innan mötte oss med en glädjande kommentar "Wow, you look like moviestars!", både Kirk och jag hade våra solbrända ansikten fullständigt täckta av damm och sand, och våra blåa ögon gjorde att vi såg ut precis som i en gammal cowboyfilm.

Jag kände mig oemotståndligt cool när jag checkade in hos den kvinnliga receptionisten. Receptionisten gav ifrån sig ett asgarv när hon tittade upp på mig. Jag ser ju skitcool ut!, tänkte jag när jag frågande tittade upp från pappret som måste fyllas i. "Look, look", sa hon, skrattade och pekade mot spegeln. När jag såg min egen spegelbild förstod jag vad hon skrattade åt. All smuts i ansiktet hade börjat rinna, så fort vi stannat kylde inte längre fartvinden och vi började svettas. I spegeln såg jag en extremt trött, orakad man med massor av svett och smuts som rann längs ansiktet.

Förnärmad gick jag upp på rummet för att få mig en dusch.

Fortsättning följer.

Av Håkan Moberg 17 maj 2002 13:19