Gubbslem och mormorsjukan

Dessa dagar dryper Sourze av kladdigt och illaluktande gubbslem. Men ärligt talat, vad är det för äckligt slem dessa gubbar vadar i?

Jag själv lider av mormorsjukan. Jag vet inte om man säger så här i Sverige. Men i Finland, där jag kommer ifrån, kallas den kvinnliga motsvarigheten till gubbsjuk för just mormorsjuk. Slemmigt värre!

Jag faller alltid för unga män. Till min mors förtjusning förstås och min yngre systers förtret. De unga männen är oemotståndliga. Helt underbara. Smidiga, starka och uthålliga. Lena, rosenkindade och ljuvliga.
Vadå Mel Gibson, Sean Connery och de andra ärrade? Vadå gråa tinningar och valkar på händerna? Vadå långhårig flint?

Redan när jag hångeldebuterade var de stackars rödkindade pojkarna yngre än mig. När jag var 23 hade jag en gudomligt vacker 16-årig italienare. Idag är jag 30 och min pojkvän är 23.

- Hur går det med lammköttet, frågar mina väninnor och garvar rått.
- Helt ljuvligt. Han orkar ju hålla på hur länge som helst, svarar jag med fukt i blicken.

Ja, tacka vettja lammkött. Fast och välgrillat - så det smälter i munnen!
Hoppas jag aldrig blir kvitt mormorsjukan.
Så, vad är det där gubbslemmet för något?

Av Anne Haavisto 16 maj 2002 09:30