Drömbutiken

Tro inte annat än att tron är slut. Den tog slut förra veckan, sa de nere i butiken. Men tvivel fanns det gott om, liksom en del misstro, av något äldre - men fullt användbart - datum. Förhoppningarna var också slut, men det skulle komma in fler efter nyår trodde hon. Den söta expediten nere i butiken på hörnet du vet. Hon med de vackra ögonen och det bruna hårburret. Hon som alltid verkar ha tankarna på annat håll.

Som om hon är för god, som om hon är för vacker för att dväljas i en butik för förlidna års drömmar och förhoppningar. Och det har hon ju rätt i. Hur kul är att det varje år, kring trettondag knut, tvingas säga den långa kön av väntande: beklagar att drömmen inte blev som ni tänkte er, att förhoppningen inte infriades, men som sagt: inga byten, ingen ångervecka, inga returer, drömt är drömt, köpt är köpt, bytt är bytt och kommer aldrig tillbaka.

Det står på kvittot förresten. Det finstilta längst ner på baksidan, skrivit med osynligt bläck, men det syns om man bestryker det med citronsyra och varsamt för det varma strykjärnet över.

Näste man till rakning och välkommna åter, ska vi säga till födelsedagen eller barnens skolavslutning, så länge det finns hopp, finns det hopp, som vi brukar säga här i drömbutiken, brukar hon avsluta med, innan hon småskuttande likt en känguru med förklädet fyllt med aldrig hörsammade klagoskrifter istället för mage hoppar ut ur butiken och in i verkligheten.

Av Öyvind Vågen 15 maj 2002 13:13