Vänstern - ta tag i ert slödder!

Till att börja med kan man undra varför inte Reclaim The Streets söker tillstånd för sina fester. Gäller det speciella lagar för den som är ung och dum? Eller som vill verka det?

Nå, studenterna i Uppsala söker inte tillstånd för att belägra staden på Valborg heller. Men varför tycker vi att det är OK, och varför kommer farbror Polisen när Reclaim dyker upp?

Skälet är att valborgsfirandet sker gång på gång utan större pro blem. Trots den stora uppståndelsen är skadegörelsen och våldet minimalt. Barnfamiljer kan utan fara delta i tumultet.

Jag tycker att de som lockas att delta i nästa upptåg av det typ som Reclaim hade i Stockholm ska tänka på att det är festligheter som utnyttjas av vandaler. Här får var och en fråga sig själv om de vill vara med och ta ansvar för helheten, på samma sätt som när vi väljer mellan att handla "grönt" eller "brunt" vid grönsaksdisken!

· Det är både demonstranter och poliser det är fel på

Diskussionerna om gatuvåld brukar ofta gå ut på att antingen svartmåla demonstranterna eller poliserna.

Jag tror att det finns rötägg på bägge sidor. Polisen har dem, bland de politiska aktivisterna finns människor med samma kynne, bägge har de valt olika verksamhetsområden för att leva ut sina lustar.

Vanliga demonstranterna är oftast hyggligt folk, men de får ofta med sig politiskt slödder som utnyttjar de hederliga likt "Nyttiga Idioter".

Jag tycker det är helt obegripligt att man inte kräver att svartluvor förbjuds i samband med politiska manifestationer. Det vore ett första steg att göra upp
med vänsterfascismen, på samma sätt som man förföljer högerfascisterna genom att förbjuda Heil Hitlerhälsningar och liknande.

· Blir det bara värre och värre?

Ali Esbati från vänsterns ungdomsförbund har på den här sidan sagt att det sker en systematisk upptrappning av polisvåldet.

Men varför? Är det för att poliserna slarvat med att gå till söndagsskolan? Eller har den systematiska upptrappningen med de förändrade samhällsförhållandena att göra?

Jag tror att upptrappningen har att sökas inom vänstern. Polisen är jävliga, men skälet är främst att svartluvorna betett sig illa. Dåliga människor har fått för mycket utrymme. Alla har koncentrerat sig på hotet från höger, och glömt att det är samma andas barn som finns ute på vänsterkanten.

Och det går att lägga till ett par andra skäl till varför poliserna beter sig som de gör. Till att börja med känner de sig övergivna av sina överordnade och politikerna. De tycker också att medierna behandlar dem styvmoderligt. Inte minst sedan justitieministern tvingade fram numrering av polishjälmarna, men lät svartluvorna slippa samma behandling.

Slutsatserna av detta är kanske inte dem som Esbati och andra direkt gillar, nämligen mer resurser till polisen, eller åtminstone bättre användning av de resurser som de har. Och skjutträning vet vi ju att de behöver.

· Drar vänstern upp gränslinjerna?

Men de främsta insatserna måste göras inom vänstern, genom att dra upp en gränslinje mot de som inte accepterar det öppna samhällets principer.

Jag tycker exempelvis att det är fel med motdemonstrationer. Alla har rätt att visa sin uppfattning, även om det exempelvis innebär stöd för Israel eller kapitalismen. Olika vänsterelement har systematiskt förhindrat att timida liberaler fått göra sina röster hörda.

Man kan ju misstänka att detta grundas i deras bristande demokratiska sinnelag. Om Ung Vänster fick makten, skulle sannolikt det öppna samhället fimpas. Hur
kan man säga det? Jo, deras politiska rötter finns ju i en rörelse som inte "folkdemokratisk" och inte tillåter avvikare från den sanna socialistiska vägen.

Och framförallt, när de nu har chansen att visa vad de går för så tar de inte ansvar. Om Ung Vänster verkligen vill värna om en demokrati för alla, så bör de vara med och försvara sina motståndares rätt att demonstrera utan att bli
attackerade.

Jag tvivlar på att den viljan vinns. När jag kollar upp vad Ung Vänsters Ali Esbati sagt på 1 maj blir jag betänksam. På deras hemsida citeras han enligt följande:

"Ena dagen är det otänkbart att demonstranter beskjuts av polisen. Nästa dag har de som skjutit fått blommor av traktens socialdemokrater."

Vad Ali Esbati säger är att stenkastande överklasshuliganer ska räknas in i gruppen "demonstranter". Var verkligen de som kastade sten i Göteborg demonstranter? Var går i så fall gränsen mellan demonstrationer enligt våra demokratiska rättigheter - och lagbrott enligt brottsbalken?

Dessutom vet Ali Esbati mycket väl att sympatin till polisen inte kom från några dumsossar, utan var folkligt väl förankrad, att den breda menigheten nog tyckte att det sköts för lite i Göteborg.

Just detta, att kravaller och politiskt äventyrande bara gynnar mörka tankar och ger vind i seglen för politiska reaktionärer vet Esbati också. Därför är det obegripligt att han inte mer konsekvent drar upp en gränslinje mot
vänsterfascisterna.

Jag tror att han har ett problem, ett problem med sin egen organisation. Den bygger sin image på en klämkäck revolutionär profil, där åtskilliga är med i politisk vänsterverksamhet därför att de vill ha lite spänning, lite kamp för att pigga upp den trista tillvaron som medelklassunge. Det går en rak linje från McDonalds bollhav till Reclaim och vandalism. Samma upplevelseinriktade narcissism.

Och vad "hederlig skattebetalare" tycker om de här fasonerna vet vi.

· Vem försöker tala svartluvorna tillrätta?

Jag har också lite svårt att förstå varför vi matas med en massa historier om hur folk råkar illa ut därför att polisen är elaka mot dem. Var det ingen av alla modiga medborgarvittnen som försökte sätta stopp för huliganerna? Ingen som ingrep när rutor krossades och butiker länsades?

Själv var jag inblandad i Göteborgskravallerna just med dessa förtecken - jag försökte förhindra vänsterfascisterna att bryta upp gatsten. Bland annat föste jag bort en mamma med barnvagn som försökte bistå sin pojkvän med att skaffa "ammunition". Jag tyckte det var min plikt att på detta sätt försvara demokratin.

Och jag föreslår att den demokratiska vänstern också tar ett nappatag med slöddret på den egna kanten, istället för att bara gnälla på polisen.

· Och vad tror ni om medierna egentligen?

Tjatet om att medierna ger en felaktig bild av vad som händer vid upplopp och bråk av det här slaget har jag svårt att förstå. Vad är det för fånigheter? Är det någon av er som tror att medierna speglar verkligheten på ett objektivt sätt? Det tror väl ingen längre?

Istället är vi allt mer medvetna om att medierna skapar verkligheten varje dag, de speglar ingenting. Det är medierna som ÄR verkligheten. De tar små korn av sanning och dramatiserar dessa. De är en happening mitt i fåfängans fyrverkeri, där alla blir världsberömda i 15 minuter, de är blott en gatuteater på jakt efter nya upptåg.

Inte minst förvånad blir jag när personer som betecknar sig som vänster och tror sig avslöjat kapitalismens egotripp eller feminister demonterar patriarkatets sofistikerade dominansmönster, plötsligt, ställd inför medierna, blir upprörda över att DERAS verklighet inte speglas som de vill.

Tänk vilken idiot jag skulle betraktas som, om jag påstod att marknadsföring var saklig information och inte ett sätt att knyta kunder till sig genom känslor och mainpulation? Tänk om jag påstod att det inte fanns en manlig härskarteknik och att det mesta av feministjollret var kärringnäll?

Men varför tar vi dem som klagar över att medierna inte speglar verkligeheten på allvar?

Lite skärpning tack! Lite mer allvarlig samhällskritik!

Av Stig-Björn Ljunggren 14 maj 2002 10:30