Socialförnedringen - dödsstöten

Hyresskulden

Min dotter ville bo kvar i sin mormors lägenhet. Hon och barnen hade vant sig och dessutom hade barnen fått plats på ett närbeläget daghem.

Jag tar åter upp frågan med Asta. Hon förklarar att hon ska göra allt som står i hennes makt för att hjälpa min dotter. Vad som nu krävs av oss är att skaffa ett intyg från Hyresbostäder att min dotter ska få lägenheten när skulden blir betald.

Jag kontaktar Hyresbostäder och frågar om min dotter kan få överta min mors lägenhet. Svaret blir att så fort hennes hyresskuld är betald finns det inga hinder för detta. Jag berättar det för Asta och frågar om hon kan ordna så att skulden blir betald. Hon säger att hon ska göra vad hon kan. Hon vill dock ha en "garanti" att min dotter verkligen ska få lägenheten om skulden blir betald. Jag ber henne då ta kontakt med Hyresbostäder. Hon lovar att göra så. Nu skulle det väl inte finnas några fler hinder? Då dör min mor hastigt, innan hon hunnit få ett nytt boende. Lägenheten blir då plötsligt ett dödsbo. Detta borde i princip inte ändra något, trodde vi.

Men nu visar det sig bara bli svårigheter.

Nästa gång vi träffar Asta säger hon helt överraskande att det finns en regel hos Hyresbostäder som säger att man skall vara skuldfri i sex månader innan man kan få en lägenhet.
- Så nu kan du inte få den lägenheten, säger hon till min dotter, och vi kan inte betala skulden.

Nästa gång vi hör av henne säger hon att det är ett år som gäller.

Jag ringer och berättar detta för den reporter på Norrköpings Tidningar som gjort en artikel om hemlösa människor och då intervjuat min dotter. Efter ett par timmar ringer hon tillbaka och berättar att informationschefen på Hyresbostäder säger att någon sådan regel inte alls finns!

Efter den här tidpunkten är det ingen som är intresserad av att hjälpa min dotter få mormors lägenhet. Hyresbostäder säger att om skulden blir betald så kan min dotter få en trea i Hageby.

Men Asta är nu inte alls villig att betala hyresskulden. Och nu levererar hon det jag kallar "dödsstöten".

Dödsstöten
Vid det här laget mår min dotter så dåligt psykiskt att hon är sjukskriven. Hon håller sig uppe bara för barnens skull. Annars skulle hon ha brutit ihop. Till denna deprimerade, hemlösa och desperata trebarnsmor säger socialassistenten Asta följande:
- Nu får du flytta till en tillfällig jourlägenhet, som vi ska ordna och där ska du ringa runt till alla privata hyresvärdar som finns i Norrköping och be om ett personligt möte. Och då ska du vara glad och positiv och "sälja" dig själv. Och be om att få provbo i tre månader. Det är inte alla hyresvärdar som är lika nogräknade. Innan du gjort det här kan du inte få någon hjälp från oss.

Detta uttalande skulle nog ligga bra till i en tävling om den mest känslokalla "dödsstöt" som någon socialassistent utdelat till en hemlös trebarnsmor.

Får det gå till så här i Sverige?

Hur det löste sig? Efter "dödsstöten" insåg jag äntligen att det var lönlöst att försöka få hjälp av socialen. Med hjälp av snälla släktingar lyckades vi få ihop tillräckligt med pengar till att köpa en liten insatslägenhet. Där bor nu min dotter med sina barn i ett rum och kök. Det är trångt, men i alla fall ett eget hem.

Sedan skrev jag till länsstyrelsen och de riktade faktiskt kritik mot nämnden för brister i handläggandet och i bemötandet.

Snälla socialarbetare: Bemöt dina medmänniskor så som du själv vill bli bemött!

Slut.

Av Monica Bodling 14 maj 2002 15:43