Knarklangare och fotbollsproffs

Vi sitter på en bänk vid en asfaltyta. Det är ganska dunkelt här. Förut var det en parkeringsplats men nu är det en fotbollsplan. Fast jag ser inga mål men det kanske inte är så viktigt. Hon säger i alla fall att detta är fotbollsplanen. Sen tänder hon ännu en cigarett och säger;
- Usually, I dont smoke, its a bad habit you know. You can get cancer from it.
Jag säger really och tänker på att jag inte har sett henne utan en cigarett.

Det är i september och det är i en förort till Zagreb. Jag har följt med en tjej jag inte känner så väl till en stadsdel jag inte känner alls. Hon heter Mirja och har flätor. Vi ska snart träffa hennes vänner som spelar fotboll om nätterna, hennes "bad friends" som hon själv säger. Jag har redan träffat hennes "good friends", de undrade om jag röker marijuana. Mirja skrattade förut när jag trodde hennes good friends var hennes bad friends. Hon tyckte det var ett roligt missförstånd. Sen sa hon att jag inte skulle oroa mig. Hon sa att de var snälla. Hon är fnissig nu.
- Some of them deal, sometimes we have to run and hide for the police. But dont worry.
- I dont worry. Will they understand what I say.
- They only knows the word fuck, I will translate to you.
Några hundar springer förbi på fotbollsplanen. Mirja försöker locka på dem men de verkar inte särskilt tama. Jag är glad att hon inte lyckas.

En bil bromsar in och Mirja säger att det är dem och springer bort. Hon kysser alla på kinden och hon pekar på mig. De vinkar och jag vinkar tillbaka. Ur mörkret kommer det flera och plötsligt är vi femton stycken på parkeringsplatsen som har blivit en fotbollsplan. Jag hälsar på alla och säger att jag heter Fredrik. De säger Friidriik. Själva kallar de varandra vid efternamn om de inte kallar varandra något fult. Mirja är eld och lågor. En av dem, en som heter Saric säger att hon är hans favorite girl.

De gör upp lag och några tar av sig på överkroppen för att använda tröjorna som målstolpar. Saric frågar om jag vill vara med. Jag säger maybe later. Mirja tänder en cigarett och viskar till mig att hon är kär.
- You see that thin guy. The on in black T-shirt. Isnt he gorgeous?
Jag vet inte vad jag ska säga men säger yes. Hon följer honom med blicken hela tiden, hennes ögon glittrar.
Det är en intensiv match med högt tempo och hög ljudnivå. En trillar och skrubbar knäet. Det är svett och blod. Natten är varm och snart blänker huden i den svaga belysningen.

Till slut blir lagen arga på varandra och målvakten skjuter i väg bollen jätte långt och över ett staket. Mirja skrattar. De kommer bort och till oss och slår sig ner. Saric ler åt mig;
- Have a cigarette Friidriik. Theyre very tasteful.
Jag tar en cigarett fast jag egentligen inte röker. Det är en munter stämning. En rakad kille som heter Marko går runt och bråkar med alla. De säger odjebi till honom. Jag vet att odjebi betyder dra åt helvete. Marko börjar slåss med Saric. Det är bara på skoj men ganska brutalt. Mirja berättar att de alltid bråkar med Marko, han har pundat för mycket och blivit dum, han fick sluta på skolan eftersom han inte förstod någonting.

Jag blir presenterad för en kille som heter Rendo, professional football player and drugdealer. Alla skrattar men Mirja intygar att det är sant. Han är med i ett av Kroatiens bästa juniorlag, och så säljer han knark på sin fritid. Hans ögon ser sömniga ut. Jag skulle inte tro att han var fotbollsproffs. Rendo lunkar bort för att utöva sitt lilla extraknäck. Saric har brottat ner Marko. Mirja försöker få kontakten med killen i svart men hon verkar ha problem. Någon sparkar till en hund som visar sig vara Saric hund och det blir ett nytt slagsmål. Jag känner mig glad och vill sparka fotboll. Jag springer iväg och hämtar bollen.

När morgonen gryr sitter jag på spårvagnen. Rendo var verkligen en jävel på fotboll. Pundar han inte ihjäl sig kan han bli hur bra som helst. När jag vaknar framåt eftermiddagen ska jag ringa Mirja och fråga om det var mitt lag vann fotbollsmatchen.

Av Fredrik Johansson 06 maj 2002 09:08