En tönt hos krogfolket

Kroglivet är ytterligt fascinerande. Fascinerande att betrakta, och säkert också fascinerande att leva i. Personligen fastnar jag oftast i själva betraktandet, för trots att jag gärna och ofta går ut så är det ändå något av en främmande värld jag träder in i. Den har sina egna regler, sina egna tabun, ja rent av sin egen kultur. Den drar, trots att jag noga räknat inte är en del av den. För en glasögonprydd, blyg och spinkig tönt som jag har den egentligen inte mycket att erbjuda, förutom gott öl för det mesta, åtminstone, vilket givetvis inte skall föraktas, men de sociala regler som gäller där har jag aldrig egentligen lyckats sätta mig in i på allvar. Och därför närmar jag mig den också på avstånd, liksom de tappra viktorianska upptäcksresanden som ägnade sitt liv att resa i mörkaste Afrika och studera de märkliga folk och kulturer som den vite mannen aldrig hade sett.

Om blyga töntar och självsäkra krograggare verkligen vore olika folk, inte bara i bildlig utan även i bokstavlig bemärkelse, så hade sådana som jag kunnat skriva många intressanta antropologiska undersökningar om de fascinerande människor som har sitt hem på storstadsdjungelns krogar och nattklubbar. Något i följande stil, kanske?

"Jag, doktor Kastell, har i vår Herres år 2002 levt en hel kväll hos Sargassostammen, ett av de märkliga krogfolk Homo Tavernus som lever i Stockholms mest ogenomträngliga stadsdjungel, och jag vill härmed för eftervärldens räkning presentera min rapport, på det att vi töntar närmare kan förstå detta folks primitiva, men rika och mångfacetterade kultur.

Mina förberedelser var så noggranna som omständigheterna tillät för att på bästa möjliga sätt smälta in i stammen, eller åtminstone inte i onödan provocera dess medlemmar. Detta innefattade, förutom studier av tidigare forskning, en noga utvald klädedräkt, samt dessutom avlägsnande av glasögonen för att ersätta dessa med kontaktlinser just detta med glasögon är något som föranlett debatt bland de töntar som ägnar sig åt krogforskning; även om glasögonprydda män bevisligen förekommit som fullvärdiga medlemmar i olika krogstammar, så ses de ytterligt sällan i sällskap med de mer attraktiva kvinnliga stammedlemmarna. Detta har lockat vissa att tro att glasögon är ett ämbetstecken för heliga män som av religiösa skäl inte får vidröras eller tilltalas av kvinnor, men klara forskningsresultat saknas ännu vad detta anbelangar.
Kl 22.00: Jag befinner mig i den ringlande kö av stammedlemmar eller förhoppningsfulla supplikanter som nu söker inträde till stammens område genom att beveka dess bistra väktare.

Just detta med kösystemet är något som fascinerat samtliga krogforskare och som väckt stor beundran för krogfolkets till synes obegränsade förmåga att utstå umbäranden; i regn och kyla och natts mörker väntar de tålmodigt, ibland ända upp till flera timmar, innan väktarna låter dem passera. Det finns vissa teorier att uthärdandet av denna väntan är en form av mandomsprov som är tänkt som en första utsållning av de som inte tillhör stammen; tanken är då att endast en sann krogmänniska förmår utstå denna prövning och att det är ett mandomsprov tycks även bevisas av att kvinnor generellt sett har lättare att passera väktarna.

Väktarna har också obegränsade rättigheter i urvalet, vilket ofta kan få tragiska konsekvenser. Med sorg i hjärtat minns jag min gamle kollega doktor Bertram Rehbinder-Wallén, vilken en lördagkväll i januari försökte infiltrera den fruktade Spy Bar-stammen, allmänt erkänd bland tönt- och nördkretsar som den grymmaste bland krogfolkets alla stammar. Den undsättningsexpedition som sändes efter honom återfann hans stelfrusna kropp först tre dagar senare, ännu i döden gripande om den sammetsrepavspärrning som markerade gränsen till Spy Bar-stammens territorium, där han uppenbarligen hade stått utan att på minsta vis uppmärksammas av väktarna, vilka släppte förbi personer som anlänt långt efter honom de som förfärats över denna och liknande incidenter har i detta endast velat se ytterligare ett uttryck för krogfolkets meningslösa grymhet och nonchalans gentemot outsiders, men detta är att förenkla något; en länge populär teori som lagts fram av professor Diana Fossman i hennes verk De rökhöljda krogarnas gorillor säger att krogfolkets väktare i själva verket inte är människor, utan en typ av primat som infångats och dresserats till att känna igen de tecken på rikedom, social status och stil som krävs för att vinna inträde i stammen, samt att fullständigt ignorera alla andra.

Senare forskning har emellertid antytt att väktarna tvärtom är en högre utvecklad ras av krogmänniska, vars sinnesorgan under flera generationer evolverats till att helt enkelt inte registrera människor som inte möter krogfolkets omfattande krav för inträde; med andra ord, att töntar och andra bokstavligen talat är osynliga eller rent av icke-existerande i deras sinnevärld. Denna intressanta teori stöds också av att exakt samma fenomen kunnat observeras hos ett flertal av krogfolkets kvinnor, enligt de töntar som försökt komma i kontakt med dessa.

Kl 22.32: Jag har lyckligt passerat väktarna och befinner mig nu på stammens område. Jag får dock lämna ifrån mig jackan och en mindre penningsumma strax efter inpasseringen. De flesta krogfolk praktiserar seden att kräva att samtliga som vunnit inträde lämnar ifrån sig någon klädespersedel, väska eller annat. Det är möjligt att medicinmännen och shamanerna genom att taga en personlig ägodel i pant därmed tror sig få möjlighet att genom denna kunna utöva sin magi mot ägaren för den händelse denne skulle begå någon förbrytelse eller synd medan han är på stammens område.

Kl 22.36: Jag har nu lyckats nå fram till baren, den plats där krogfolkets medicinmän tillhandahåller de berusande drycker och elixir som används för att uppnå religiös extas under danserna, och som även tycks ha en viktig betydelse för detta folks uppvaktningsritualer. De som observeras utan att hålla någon behållare med dessa elixir ses med misstänksamhet, och det är därför nödvändigt att införskaffa en sådan. Observationer som gjorts av docent Bjärkestam säger att valet av dryck styrs av könstillhörigheten; så dricker till exempel de manliga medlemmarna av krogfolket nästan uteslutande öl, medan kvinnorna i allmänhet har en rik flora av vin, cider och allehanda märkliga och avancerade substanser att välja bland docent Ture Arnold Bjärkestam anses som en av de främsta kännarna av krogfolkets könsroller, och han inledde också en lovande undersökning av detta folks ytterligt komplicerade uppvaktningsritualer. Denna avbröts dock tragiskt och abrupt då han gjorde misstaget att själv försöka praktisera sina observationer och forskningsresultat på en kvinnlig medlem av Chiaros-stammen, och han avled innan ambulanspersonalen lyckats avlägsna hans glasögon ur luftstrupen. Försök gjordes senare att dechiffrera vad som återstod av hans sista anteckningar, sedan dessa under obduktionen återfunnits inpackade i hans näshåla, men detta gav inget resultat, då de endast innehöll kryptiska noteringar i linje med hej, jag heter Arnold; kom ihåg det, för du kommer att skrika det inatt.

Kl 22.54: Jag har under en tid nu studerat krogfolkets rituella danser, vilka utförs till musik på mycket hög volym, tillägnad deras olika gudar. Danserna följer mycket komplicerade regler; de består av en serie rytmiska rörelser med huvud, armar och ben, men är i övrigt stationär, i det dansarna huvudsakligen håller sig till en enda punkt på dansytan. De flesta är kvinnor, och de dansar vanligen i grupper om tre personer eller fler som står vända mot varandra. Då och då utvidgas denna ring då fler dansare stöter till, och ibland ansluter sig också en manlig dansare. Om någon kvinna i ringen finner denne man attraktiv lämnar hon ringen och övergår till att stå och skaka på stället mitt emot den likaledes skakande mannen. Det är uppenbart att danserna har en viktig roll i uppvaktningsritualerna, och att kommunikationen på dansytan förs uteslutande med krogfolkets högt utvecklade kroppsspråk, emedan ljudvolymen omöjliggör verbal kommunikation.

Då och då förekommer det också att någon av de dansande träder inför diskjockeyn en form av överstepräst som har till uppgift att bestämma vilken gud musiken och dansen skall tillägnas och framlämnar önskemål på annan musik. Dansrörelserna som sådana skiftar emellertid inte karaktär, såvitt jag kunnat utröna.

Kl 23.15: Jag har försökt inleda en konversation med en av kvinnorna vid baren. Hon igenkänner mig dock som en man från ett främmande folk och uttalar en av de besvärjelser som krogfolket använder för att skrämma bort onda eller irriterande andar, i detta fall stick och brinn, din loser! Jag har noterat i samband med detta att min omdömesförmåga blivit något nedsatt till följd av inmundigandet av krogfolkets mäktiga elixir, och jag beslutar mig för att i möjligaste mån undvika liknande incidenter, på det att infödingarna inte må provoceras.

Kl 23.58: Vid ett besök på avträdet har jag förmånen att få bevittna en ung krogmans bön och offer till guden Ulrik, som anses leva i underjorden. När någon med hjälp av medicinmannens preparat lyckats uppnå rätt nivå av religiös hänförelse händer det ofta att han får en vision av guden Ulrik. Då detta sker gäller det för honom att snabbt uppsöka en avskild plats - vanligtvis avträdet - varefter han med böjd rygg, alternativt stående på knä, åkallar gudens namn samt stöter upp sitt maginnehåll. Denna gud är märklig så till vida att trots att alla krogmänniskor tillber honom någon gång, så talar de aldrig om det. Det är också viktigt att offer till Ulrik sker i avskildhet; i de fall någon av krogfolkets väktare bevittnar någon som åkallar Ulrik avvisar de i allmänhet denne från stammens område. Det är troligt att det anses bringa otur att uttala gudens namn i andras närvaro."

Av Torbjörn Kastell 06 maj 2002 13:37