En nynazists mentalitet

När språkrör som Samuel Sirén får ordrunka fritt är det uppenbart läge att redan i förväg hissa den röda fanan. I sin artikel "Vi tycker inte synd om bråkmakarna" visar han redan i rubriken hur retorik a la liberal penslas. Med "vi" menas ordentliga snälla människor som inte var ute på reclaim the streets den första maj. Av naturliga orsaker norrlänning deltog jag inte och skulle således lätt platsa in som en "vi". Nu gör jag trots allt inte det, om man ska utgå från Samuels resonemang. Enligt honom är jag en bråkmakande dumskalle som tillhör packet.

Betyder det att jag är ute och huliganar på min fritid? Slår sönder ett par skotrar och sprejar samiska slagord på butiksfönstren innan jag krossar dom? Svar; nej. Betyder det kanske att jag ringer mina "ligist"-vänner, samlar ihop ett dussin traktorer på torget och blockerar vägen? Svar; återigen nej. Varför är jag då en bråkmakare? Därför att jag utan tvekan skulle bevaka en reclaim om det fanns möjlighet. Därför att jag med egna ögon vill se vad som försiggår i vårt samhälle och inte blint lita till polisens versioner, medias versioner eller reclaimarnas versioner.

Eftersom Belinda jobbar på Aftonbladet skulle jag blivit mycket förvånad om hon med sitt journalisthjärta struntat i att bege sig ner på stan och istället stannat hemma och följt rapporter via annan media. Eftersom Jennie jobbar på debattforumet Sourze skulle jag blivit besviken om hon struntat i att med egna ögon åse händelserna och rapportera sin version. Eftersom jag jobbar med varken eller, men är medborgare i detta land skulle jag - om det funnits möjlighet - omedelbart begett mig till händelsernas centrum och bildat min egen uppfattning

Men det skulle inte ovannämda damer ha gjort, allt enligt harmonieliberale Sirén. Nej är man så dum i huvudet förtjänar man kräm av farbror polisen. För går man ut på gatan bistår man per automatik "klottrare, huliganer, sabbare och annat slödder". Man säger ja och amen och blir en bråkmakare. Iakttagande och ifrågasättande är något vi alla till mans skulle behöva ägna oss åt i mycket större utsträckning, istället för att lita till andrahandsinformation. Men inte enligt Sirén, nej, går man ut och vill måla en egen bild deltar man aktivt i sabotaget och har samma mentalitet som en nynazist. Så långt går faktiskt Sirén i sina fantastiska jämförelser.

Jag föreslår att nästa gång det blå språkröret vill lufta sina åsikter bör han tänka på ett par saker; vårda språket. Han framstår som en speedad Anders Björck och det är INTE en komplimang. Att ge människor han inte känner öknamn såsom; slödder, dumskallar och nynazister gör inte hans sak någon tjänst, såvida han inte räknar björntjänst som något positivt. Och för Guds skull, ge fan i idiotiska uttalanden som exempelvis detta; "fullkomligt obegripliga koncept för unge herr Esbati och fröknarna Olsson, Vera-Zavala och Dielemans: Huruvida man skall låta bli att ställa sig i vägen där andra människor skall fram och låta bli att slå sönder andra människors saker, är för dem endast en fråga om taktisk avvägning mellan att det är så himla kul att sabba för andra och att det dagen efter beklagligtvis kan komma att stå kritiska artiklar i tidningen om detta sabbande."

Aja baja herr Sirén. Man ska ALDRIG lägga egenkomponerade åsikter i andras mun.

Sist men inte minst så reser jag på mig, sträcker på ryggen och deklarerar stolt; Jag är en bråkmakare enligt defenition a la Sirén och tänker så förbli. Aldrig ska jag hålla käften och aldrig ska jag blunda.

Av Lena Vikberg 06 maj 2002 13:33