Arresterad av rejvkommissionen

På den reklamfirma i Göteborg där jag arbetar har vi sedan ett par månader tillbaka en ny ung ambitiös kille som heter Johan. Johan har civilekonomexamen, kommer med nya infallsvinklar, är mycket kreativ och en hejare på grafisk formgivning. Ledningen är mäkta förtjusta med vår nya arbetskamrat, jag hatar den jäveln.

Efter lunch, en fredag för ett par veckor sedan skulle Johan ha en presentation. På något sätt, fan vet hur, hade Johan fått nys om att ett av de större företagen i Göteborgsområdet var missnöjda med sin nuvarande reklambyrå. Han hade därför satts att utreda statistiskt material relaterat till kunden och att segmentera, så att vi redan i början av nästa vecka skulle kunna lägga fram en färdig strategi för kunden, för att möta en deadline på onsdagen.

Presentationen var som vanligt groteskt bra och ledningen var hänförd. Efter presentationen fann jag mig samtalande med Lasse, vår chef, och Johan. Lasse frågade hur Johan trivdes i Göteborg, eftersom Johan ursprungligen är från Skåne. Han undrade om Johan hunnit med att gå ut alls? Johan log förläget och mumlade något om att han inte haft tid att skaffa sig så många vänner än. Innan jag visste ordet av hade Johan, genom fjäsk från min sida gentemot chefen, blivit inbjuden till den lilla soaré för herrar jag tänkt hålla på lördagen.

Jag hade bjudit in ett par kompisar, Jens och Robban, till mig vid 19.30 tiden för att bjuda på en enkel pastarätt och dricka lite av det vin jag haft med mig från den senaste chartersemestern. Eftersom Johan inte låg på min innelista var jag bedrövad över att ha tvingats bjuda in honom, min hjärna letade febrilt efter något sätt på vilket jag skulle kunna göra mig av med människan.

På lördag eftermiddagen fick jag plötsligt en snilleblixt och sprang ned till den lokala handlaren för att införskaffa lite kakmix. Dessa underbara brownies hinner man lätt laga till på under timmen, och jag slängde ihop mixen, sprutade ner degen i små plastformar och slängde in allt i ugnen.

Strax efter halvåtta på lördag kvällen började det att ringa på min dörr och inom en kvart var alla, inklusive Johan samlade i min lägenhet i Majorna. Efter en drink före maten högg vi in på pastan. Johan, det svinet, kom väl överens med mina kamrater som verkade mer intresserade av honom, än av sin värd.

Efter maten som vi åt vid ett middagsbord jag har inne i vardagsrummet, föreslog jag att vi skulle återvända till soffan för kaffe och en brandy. Ingen motsatte sig detta eftersom vi svenska män fasar för att komma till krogen en lördagskväll allt för nyktra.

Till historien hör att jag hade haft några vänner jag känt länge från Köpenhamn på besök. Förutom massor av vin hade de även en rejäl klump med rökbar koda med sig. Eftersom jag slutat röka, beslutade vi oss för att lägga allt i en deg och göra brownies av det. Efter att ha provat en av dem upptäckte vi att de var alltför starka och jag slängde in alla i frysen för att sedan glömma bort dem.

Hela lägenheten luktade fortfarande av eftermiddagens bak så alla kände sig mer eller mindre tvingade att äta av den efterrätt jag satt samman, jag gjorde browniesen än mer aptitliga med en klick vaniljglass för att sedan spreja vispgrädde över alltsammans

Johans brownie hade jag i förväg tagit ut ur frysen och jag ställde hans efterrätt vid sidan så att jag inte skulle ta fel och när jag sedan bar ut efterrätterna såg jag till att Johan fick den efterrätt han förtjänade.

Klockan började bli mycket, så jag trugade på gästerna en Jägermeister medan jag ringde en taxi. Väl i taxin tog jag framsätet och insisterade på att vi skulle åka till Trägårn. Mina kompisar protesterade en aning eftersom vi alla är på fel sida 30 strecket och inte har för vana att gå på rejvparty längre. Jag insisterade dock på att vi skulle just dit, dels på grund av att vi hade 24-åriga Johan med och dels för att jag tyckte att vi skulle sluta och vara så förbannat förutsägbara och alltid åka direkt till något av ställena på Avenyn.

Vi blev i alla fall avsläppta utanför Trägårn, och efter ytterligare lite övertalning fick jag alla att gå med på att gå in, främst på grund av den nästan obefintliga kön. Stället var fullt av unga rejvare och vi kändes oss något felplacerade, men letade upp en bar vid sidan av dansgolvet, där Johan omedelbart fjäskade in sig genom att köpa drinkarna.

Efter vi druckit upp hade Jens och Robban tröttnat på den högljudda atmosfären och ville gå vidare. Jag sa att jag och Johan gärna stannade kvar, och Johan hade ingenting emot detta, då han hade fått ögonkontakt med ett par blonda godingar bredvid oss i baren. Johan började dock bli lite påverkad av kakan han intagit tidigare på kvällen. Han var plötsligt helt inne i musiken och hade en yr uppsyn där han stod i baren. Han avböjde ytterligare en drink, med ursäkten att han redan kände sig konstig.

Jag ursäktade jag mig för att gå på toaletten. På väg ut noterade jag att det fanns en hel del kortklippta herrar som verkade helt nyktra, och mer intresserade av att se sig omkring än det man vanligen går på krogen för, alkohol och kvinnor.

På väg tillbaka lyckades jag få plats bredvid en av dessa herrar i baren, där beställde jag en öl och uttalade högljutt min avsmak mot de människor som betedde sig alldeles för snällt och trevligt för att vara höga endast på alkohol. Under tiden jag gjorde detta pekade jag menande på Johan, som nu taktfast stampade högerfoten i golvet, höll sig fast i en pelare vid dansgolvet samtidigt som han med oklar blick storsmilade mot en trevlig sak som dansade ett par meter bort.

Turen var på min sida, för fem minuter senare stormade minst tio poliser i uniform in på stället för att leda ut de som betett sig mest illa. Den kortklippte mannen jag just talat till pekade plikttroget ut Johan som vid det här laget var fullständigt väck, och inte visste på vilken kontinent han befann sig på. Det sista jag såg av honom var att han blev bortförd av en uniformerad polis. Han försökte protestera men tycktes inte finna orden, jag tyckte mig höra "Nämen jag vill inte åka brandbil!", när han blev bortförd av polismannen.

Själv så drack jag upp min öl, för att sedan gå och återigen träffa Jens och Robban på Nivå.

Det såg ut att bli en mycket lyckad kväll!

Av Håkan Moberg 06 maj 2002 12:10