Sourze-feministens saga

Detta är ett pedagogiskt försök att få Anna och Elin och alla andra Sourze-feminister att förstå att jämställdhet faktiskt går att kombinera med valfrihet för föräldrarna. Om man bara vill går allt.

Det var en gång två feminister, A och B, som tänkte att om alla mammor och pappor stannar hemma exakt lika kort tid när de får barn och sedan förvärvsarbetar exakt lika lång tid resten av livet, så blir vi jämställda med varandra och alla blir lyckliga.

En dag fick de var sitt lilla barn och efter ett år var det så dags för dagis.

Och A fick ett bra dagis med små barngrupper och nöjd och glad personal. Och A:s barn trivdes och alla var glada.
Men B fick ett dagis med stora barngrupper och ständigt sjukskriven personal. Och B:s barn skrek hela tiden och trivdes inte alls.
- Det här kan jag bara inte göra mot mitt barn, sa B. Nu vill jag vara hemma ett år till.
- Det förstår jag att du vill, sa A.
Och så gick båda två till politikerna och bad dem ändra lite på reglerna, så att den som så ville, skulle kunna få dagispengarna själv för att kunna jobba med sin egen barnomsorg.
- OK, sa politikerna, det kan vi väl göra. Det är ju faktiskt ett barnomsorgsjobb det också. Det handlar bara om vilken attityd man har.

Och eftersom A och B var så kloka som de var, så insåg de att de båda fortfarande var lika goda feminister och lika goda vänner, trots att de valde olika barnomsorg för sina barn. Vi är precis lika jämställda för det, tyckte de. Och tänk, det tyckte samhället också.

Av Monica Bodling 03 maj 2002 09:09