En halv miljon personer. Sug på den

En halv miljon personer. Sug på den. 500 000. Okej att hela veckan har varit en enda stor protestfest här i Paris, speciellt för oss lite yngre som antingen haft påsklov eller varit arbetslösa och därmed haft all tid i världen att visa var avsky for högergalningen le Pen och hans anhängare, men personligen har jag aldrig varit på en fest med en halv miljon deltagare.

Och fest har det varit. Fransmannen älskar som bekant allt som har med strejker och demonstrationer att göra och bättre ursäkt för att tåga ut på gatorna har de inte haft sen revolutionen.

For en svensk här i Frankrike, som inte behärskar spraket alltför val, inte har någon koll på det otroligt röriga politiska systemet eller for den delen de problem som landet for närvarande brottas med, har jag kant mig väldigt
delaktig i hela cirkusen. Eftersom det handlar om något som känns lika aktuellt oavsett varifrån man kommer, plus att om Le Pen mot all rim och reson skulle få igenom ens en hundradel av sitt program så skulle jag själv och nästan alla mina vänner åka ut ur landet med fötterna före, och det är jag inte sarskilt sugen på, har jag som de flesta andra vädrat mina åsikter på stadens boulevarder och avenyer.

Det hela började söndagen för två veckor sen. Efterhand att valresultatet blev mer och mer säkrat började folk röra sig bort från tv-sofforna och ut mot de traditionella demonstrationsplatserna runt place de la Republiqe och
Bastille. Vid elvatiden på kvällen var det ett antal tusen som uppgivet stod och försökte förstå vad som egentligen hände. Och så har det fortsatt sedan dess. Varje dag har det varit ett antal mer eller mindre organiserade
manifestationer runt om i staden varav många olagliga, reclaim-aktiga ta-over-hela-boulevarder-marcher. Trots att CRS polisen inte har varit överdrivet samarbetsvilliga vad gäller dessa så har det inte blivit några mer våldsamma incidenter.

Hela Frankrike engagerar sig verkligen. Det är så uppfriskande att se, efter valresultatet tappade jag nästan all tro på det franska vettet. Många demonstrationer börjar med inte fler än 20 personer som går och tågar, men folk dras verkligen med. Nar tagen drar förbi på gatorna står folk på trottoarerna och applåderar, sjunger med i ramsorna eller helt sonika sluter upp. Le Pen-anhängarna har verkligen lyst med sin frånvaro, vänstern däremot verkar vara hur stark som helst just nu. Överallt affisher, t-shirtar, klistermärken och knappar med slogans som F for fascist, N for nazist, ner med Front National! Och i valet mellan en tjuv och en fascist ar det lätt att välja; chirac!

Jag började min första maj med att nyfiket gå ner till Operan for att ta en titt på Le Pen och hans stormtrupper som hade planerat en stor marsch 200 000 pers hade han lovat att få ihop. När vi kommer dit far vi se en salig
blanding mellan nynazister, gamla tanter, stornäsade fransman och ett förvånande stort antal mörkhyade människor. Och så förstås jultomten själv, Le Pen stod och gormade som en annan Hitler och beordrade vänstern att rösta
på honom eftersom han ju är "en socialist for 2000-talet". Pyttsan. Efter fem minuter kunde vi inte bestämma oss for om vi skulle skratta eller gråta, så vi gick därifrån upp mot Republique där vänsterdemonstrationen skulle hållas. Och vilken syn! Jag tror och hoppas att budskapet gick hem, och att fransmännen inte lägger en enda röst på FN på söndag. Och att folk hemma i Sverige som har chansen att följa dessa galna tider på lite avstånd förstår
att något är riktigt fel och gör allt som är möjligt for att förhindra att högervågen sprider sig norrut.

Nu ska jag ut och heja på de revolutionära kommunisterna som står och väntar alldeles utanför internetcafét jag sitter på.

Av Erik Hartin 03 maj 2002 17:40