Reclaim the Streets är terrorism

Vi kanske kan sluta att kalla kravaller för gatufest.

Reclaim the Streets är nämligen en gatufest på samma sätt som kristallnatten var det.

Reclaim the Streets är terrorism. Visserligen lågintensiv terrorism, men terrorism lik förbannat.

Reclaim the Streets manifestationer har nu tre gånger av tre urartat i vandalisering av Stockholms gator. Reclaimarna själva är oförmögna att ge en bra förklaring till varför kravallerna uppstått eller till syftet med manifestationerna överhuvudtaget. Ingen kan motivera varför det är viktigt att återta gatorna eller från vem man ska återta dem.

Rösterna från den första manifestationen i Stockholm för snart tre år sen är signifikativa för den ideologiska förvirringen. En del hävdade då att blockeringen av gatan var ett sätt att protestera mot utförsäljningen av demokratin ett problem som tydligen var särskilt framträdande just i korsningen Högbergsgatan/Götgatan. Några hävdar att det hela handlade om trafiksituationen i innerstan, andra att det "bara var en fest".

En ungdom, klädsamt oskyldig som alla andra som uttalade sig, meddelade i TV dagen efter upploppet att just han absolut inte ägnat sig åt förstörelse. Han hade som oskyldigast gått runt i den egenhändigt skapade bilfria miljön och delat ut kakor, blåst såpbubblor och kramats och rent allmänt betett sig som om han sökt transformera sig själv till en syntes av Jesus och clownen Manne.

Även i år ockuperades en gatukorsning olagligt. Även i år vandaliserades skyltfönster, busskurer och polisbilar. Även i år angreps poliser med flaskor. Och även i år tycks vissa oförmögna att skilja mellan gott och ont: när en biograf, Konserthusets fasad och ett hundratal skyltfönster vandaliseras så klagas det - på polisen.

Likadant var det vid de första kravallerna för tre år sen. Den mediala indignationen över polisens ingripande blev stor, till stor del beroende på att ligisternas föräldrar - bostadsrättsägande journalister med revolutionärt förflutet och plyschöverdragen moraluppfattning - högljutt beklagade sig. En SvD-anställd grät då ut på redaktionell plats och jämförde vad hans dotter råkat ut för på Götgatan med sina egna upplevelser i det kommunistiska Polen på 60-talet. Andra tyckte sig se likheter mellan svensk polis och polisen i latinamerikanska militärdiktaturer - jämförelser som är regelrätta hån mot de miljontals människor som plågats och mördats av totalitära regimer.

Det är dags att reda ut begreppen. I Reclaim the Streets har vi ett nätverk som, för att citera NE:s definition på terrorism, "syftar till att påverka samhället . utan hänsyn till om oskyldiga drabbas".

Att det inte kan vara en fest säger sig självt. Låt oss därför börja kalla saker och ting vid dess rätta namn.
Det är dags nu.

Av Tobias Borgström 02 maj 2002 13:12