Flickan med drömmar

Flickan med drömmar.

Det finns en flicka. En dotter, en flickvän, en kompis. Godast, finast, roligast av alla.

Hon växer upp, har sina drömmar och blir vuxen. Tusen gånger om dagen mår hon inte så bra men hon vet inte varför, när hon kommer hem spelar hon död under täcket, tittar på tv och äter glass. När hon tänker på vad hon vill göra för att allt ska bli bättre brukar hon ofta drömma sig iväg från Stockholm. Inte från sina vänner, men från allt jobbigt som jagar henne och får henne att må som ett svin ibland.

Hon tänker, är vuxen och har sina intressen. Hon älskar blommor och börjar tycka att gamla kläder luktar illa. Nej, det har hon tänkt länge förresten.

Hon jobbar, drömmer och jobbar. Undrar vad hon ska bli när hon blir större. Hon älskar blommor, speciellt Casablancan, den vita liljan. Den är speciell. Precis som hon. Cool, vacker och vit som snö.

Hon kan tänka sig att jobba med blommor för det har hon gjort förut. Men hon älskar även hundar, framförallt cockerspaniels. För dom är finast och snällast precis som hon.

Hon drömmer, hon är vuxen, hon försöker skapa sig ett liv, en tillvaro som hon är nöjd med. Hon funderar på att bli florist.

Hennes föräldrar har helt andra åsikter om vad som är bäst för henne. Hon ska jobba med IT. För vad som är bäst för henne är att tjäna mycket pengar och få ett riktigt yrke. Något man stolt kan skrika ut att deras dotter jobbar med över fläskiga korvar på stora julbord. Flickar börjar bli vuxen, börjar bli nöjd med sitt liv, börjar se drömmarna mer och mer som sanning.

Samtidigt klipper föräldrarna ut kläder som inte passar till klippdockan, låter hennes ord, hennes vilja gå dem förbi. Samtidigt skrapar de säkert bort hennes egna och helt perfekta kläder och flickan känner skam. Skam över att hon aldrig gör rätt. Samtidigt börjar flickan tänka att hon ska hon jobba med IT, tjäna pengar, klippa sönder sin kropp för att passa deras kläder, ty navelsträngen mellan henne och dem är fortfarande, så länge de lever fäst i henne. Måhända osynlig, men fast som en maskrosrot i sommargräsmatta på hustomt.

Samtidigt som hon spelar död under täcke, försöker ta på sig kläder som inte passar, mår hon som ett svin för hon vill ha sina kläder, uppfylla sina drömmar, liv är till för att levas. För tyvärr ingår uppgiften att förverkliga andra människors tilltvistade förväntningar och krav inte i att födas, det gäller alla människor även flickan, dottern, flickvännen, kompisens.

Flickan är vuxen, hon har drömmar, hon gör sina val, hon älskar blommor, hon är en blomflicka, gjord av rosor och casablanca. Hennes mål i livet är att må bra, men självklart om det går bli rik och kunna investera i en bostadsrätt i city och jobba med IT. Hennes föräldrar ställer andra krav och klipper andra kläder, konstant. Som de varje gång, över varje middagsbord knäcker henne med. Kör över henne med traktor från landet, tror de ger henne ett liv. Hon dör under traktorn, spelar död under täcket.
Flickans vänstra ringfingerring, i guld med rubin, låtsas de inte se.

Förlovningsarmen som krampaktigt håller fast i flickans vackra, vackra kläder, svarta med spets, som hon älskar. Den högra armen är det enda de har kvar av sin dotter, flickan som är vuxen har drömmar och mål. I den handen ligger deras hopp, hoppet om en IT flicka. Vems drömmar, vems mål lägger de i flickans högra hand?

Kan dom låta henne må bra, kan dom låta henne välja? För om flickan mår bra, varför kan de inte låta henne? Varför kan de inte se på sin blomsterflicka i svart spets, slappna av lite och bara se på. Lyssna på henne och se att allt går bra, se att dottern mår bra och skratta med henne. Göra henne en jävla stor tjänst och bara låta henne vara lycklig.

Av Rebecca Eriksson 30 apr 2002 10:41