Varning för daghem

En gång i tiden var jag förskollärare. Som ensam man i en klass full med kvinnor tog jag examen och började arbeta på daghem. Jag gick in i ena änden och ut i den andra och det tog elva år. Jag jobbade på flera daghem.

Jag vill rikta en varning till män som ämnar bli förskollärare. Det är och förblir ett kvinnoyrke. Lönen är dålig, usel. Tänk på att ni som män kommer att ha denna låga lön när ni skall bilda familj, om ni vill leva hyggligt måste ni träffa en kvinna som är välutbildad och siktar på ett hyfsat betalt arbete, ej inom kommun eller landsting. Det verkar vara uträknat så, att kvinnliga förskollärare barnskötare ska arbeta med sin skitlön, eftersom de förmodas träffa och gifta sig med män som skall tjäna fyra, fem tusenlappar mer på till exempel sin industrilön. Om kvinnor plötsligt får samma höga lön så stiger inflationen och krisen är ett faktum. Politiker vet det, och snacket om jämlikhet mellan könen är ren skitprat.

När jag själv kom ur tunneln fick jag arbete som parkeringsvakt, med ny lön plus ob kom jag upp så pass att jag och min fru kunde köpa hus, tidigare fick vi inte låna. Min fru arbetade som städare i en skola längst ner i verkligheten fjärran från allt tal om jämlikhet. Alla sparkar nämligen neråt. Hon studerar nu på komvux och siktar på universitet.

Ok, en stark anledning för män att inte bli förskollärare är lönen. En annan är arbetsmiljön. Alla gillar väl barn om man valt ett sådant yrke, men tänk att samarbeta med två tre kvinnor på avdelningen, och kanske totalt tio femton på hela daghemmet. Och då måste man vara en god diplomat, en bra retoriker, vara vanligt klädd och inte se konstig ut eller ha ett okonventionellt sätt. Ett plus är att vara snygg och handlingskraftig och gärna praktisk.

I denna kvinnliga miljö förekommer mycket skitsnack om både kollegor och föräldrar. Man har god koll på andra människors sjukdomar och krämpor, eventuella graviditeter och kommande skilsmässor. Och om man kommer snett i ett arbetslag och visar sig sårbar eller bara en aning okonventionell då är man ett lätt offer för skitsnack och förtal. Tro inte att någon ställer upp för dig om du håller på att drunkna, och om du talar i förtroende med någon så vet alla det dagen efter. Och utanpå detta alla möten om ditt och datt, diskussioner om man skall ta fram de gröna bollarna eller de röda, kritik att den och den hade minsann glömt att vrida ut kökstrasan ordentligt bla bla.

Jag blev mobbad ett år innan jag blev så sjuk att jag fick åka upp till psyket och bli sjukskriven och återvände aldrig till yrket. Nu är utgången av tunneln bakom mig men jag vet vad jag varit med om och glömmer det aldrig. På mitt sista daghem var det trångt, det låg i en by på landet och intoleransen var hög. Jag tappade intresset, tröttnade helt enkelt på arbetet och blev med rätta kritiserad för detta. Men jag kom aldrig in i arbetet igen, en skickligt utförd mobbing tog fart som nötte ner mig till fotknölarna. Jag kunde inte säga upp mig och visste inga vägar ut. Halvåret efter min genomklappning fick jag jobb på kommunens trafikavdelning. Med som sagt mer betalt, eftersom jag har flera arbetsuppgifter insprängda i min tjänst som p-vakt, bland annat service av betalautomater.

Så ni män som funderar på att bli förskollärare: Tänk om, det är kvinnans domän.

Ronny Söderlind

Av Ronny Söderlind 29 apr 2002 15:31