Gör dokusåpan "Regeringen"

Varför skiter unga i politiken? frågar Ana och svarar att det är för att politiker skiter i dem. Hur vet vi att politiker skiter i dem? Jo för att de exempelvis har gjort besparingar inom skolan säger Ana.

Ok... så resonemanget är alltså att om politiker gör besparingar inom en sektor så skiter politikerna i den sektorn och därför är det motiverat att människorna inom sektorn skiter i politiken. Mycket intressant... därför vad hände på 90-talet? Jo det sparades i princip ÖVERALLT. Enligt ditt resonemang Ana kan då sjuksköterskor, poliser, lärare... ja varenda djävel inom den offentliga sektorn kan skita i politiken därför att politikerna skiter i dem. Rätt så Ana?

Barnungetänkande i vuxen ålder tycker jag. "Bläääää! JAG fick inte som JAG ville och därför skiiiiter jag i er och er dumma politik. Pilutta er!!!". Vi har redan sett sådant tänkande breda ut sig bland aktivister och liknande hobbypolitiker. "Politiker gör inte som JAG och min lilla klick vill så därför kallar jag dem mördare, utsugare etc.". När man inte får gehör för just det man själv vill blir man asförbannad och tycker politiker är skit. Och även bland "vanligt folk" finns detta tänkande. När man får ett beslut emot sig ringer man tidningen och beställer en offentlig gråtstund där man förklarar att man känner sig "överkörd" och "åsidosatt" och att politiker bara struntar i vad man själv vill.

Men det som ALLTID, utan undantag, glöms bort är att vi är faktiskt 8.9 miljoner människor i det här landet vid sensate årsskiftet. 8 909 128 människor där alla vill få just SINA behov uppfyllda, behov som garanterat krockar med någon annans. Är det konstigt om många då blir besvikna? Kan man göra ALLA glada? Och varför skulle just de unga bli särbehandlade och få allt DE vill ha?

Redan den siffran - 8.9 miljoner - fick mig för många år sedan att fundera på hur satans otacksamt det måste vara att vara politiker. Alla vill ha sitt... och får man inte det tycker man "Djävla politiker!". Det kan inte vara roligt. Är makt SKOJ när det är på det viset?

Men likväl, saker måste tas hand om. Beslut måste fattas. Även i de mest triviala frågor. På föredragningslistan för Riksdagens kammare står idag exempelvis "Ersättning enligt patientskadelagen", "Utveckling av nya bilmotorer och alternativa drivmedel" och "Proviantering med obeskattade varor för försäljning ombord på färjelinjer mellan Sverige och Norge". Oviktigt? Nej, inte för de som detta berör.

Flera saker i din ledare Ana får mig att tänka på filmen "Gladiator". Den unge spolingen Commodus har drömmar om makt och ära. Så han skaffar sig det. Men så fort han har det upptäcker han att det inte är så förbannade roligt därför att helt plötsligt måste besult tas. Exempelvis i sådana frågor som renhållningen i de grekiska kvarteren för att bekämpa spetälske-epidemin som härjar där. Oj då... nu var politik inte roligt längre. Så Commodus gör precis det som andra ynglingar gör, nämligen att han skiter i politiken.

Istället gör han precis det du efterlyser Ana: han ställer till med stor show! Gladiatorspel, yee-haaa! Oj vad poppis han blir. Folk älskar honom. Fan vad hipp den här politikern blev helt plötsligt!

Så vad sägs... vi gör samma sak i Sverige. Stora saftiga partiledardebatter där de slår varandra i huvudet med plastspadar. Ja visst ja, en sådan shov har vi ju redan... TV4s Gladiatorerna! Schyman mot Alf i tvekampen! Göran Person i häng-cykeln! Puckla på varandra bara! Jag lovar att allmänhetens intresse för politik skulle öka till oanade höjder.

Eller ännu bättre... dokusåpan "Regeringen"! Tänk er det: Big Brother, Government Edition. Kameror som följer partiledarna och alla andra i maktposition ända in på dass. Slår vad om att George Orwell aldrig tänkte på DEN vinklingen. Gör politiken till stor show och låt folket följa alltihop hemma från sin TV-soffa.

Men det funkar inte. Till slut kommer kraschen därför att ingen gör något. Show må vara roligt att titta på men det är fruktansvärt ineffektivt. Politik är inte show. Politik är vardag. Tråkig och trist vardag där tråkiga och trista beslut fattas. Beslut som MÅSTE fattas.

Så därför har du helt rätt Ana: det krävs stor kunskap för att ge sig in i politiken så man vet vad ändå inihelvete det är man tar beslut om. Annars kommer folket förr eller senare och slår en i huvudet och tycker "Hur kunde ni fatta ett SÅNT beslut?!". Detta samtidigt som de jagar på och tycker "Varför utreder ni så mycket? Där är väl bara att fatta beslutet!". Jovisst... det blir ju säkert bra. Låt politikerna fatta 15-20 outredda beslut varje dag så får ni se hur bra det blir.

Du säger i din avslutning på ledaren att politik måste handla om sådant som berör folk. Så är det idag. Alla politiska frågor som behandlas berör folk. Nej, de berör inte ALLA. Men någonstans finns det några för vilket ett beslut om adoptionslagstiftningen också på dagens lista är djävligt viktig. Ska vi strunta i dessa människor? Skjutsa dem åt sidan och säga "Näe, den frågan skiter vi i för den berör inte folk"?

Sammanfattningsvis ställer du krav som är fullständigt oförenliga:

1 ALLAS frågor måste behandlas.
2 ALLA måste få sina egna behov uppfyllda.
3 Det måste vara ROLIGT så ALLA blir intresserade.

Sorry Ana... men det funkar inte. Sådant går inte när det gäller att styra ett land. Prioritetsordningen är den som står där: I första hand måste man få sitt fall behandlat. I andra hand får man som man ville i frågan. Och först på tredje plats kommer rolighetsfaktorn. Sådan är verkligheten. Sådan är politiken. Välkommen till den tråkiga och trista verkligheten som politiken måste behandla.

Men förutom att politik faktiskt är rätt trist tror jag att den största enskilda faktorn till varför människor och speciellt unga inte intresserar sig för politik är att folk som du sitter och säger "Politiker skiter i folk". Detta är bullshit... och dessutom får dina ord effekten att folk skiter i politiken på allvar. De försöker inte ens. Och då kommer politiker verkligen att skita i dem därför att de vet de inte ens vad folk vill ha!

Visst är det säkert bra för dig att kunna tänka "Ha ha, jag hade rätt. Politiker skiter i folket". Men glöm då inte bort att du själv hjälpte till att skapa den situationen. Så säg mig nu: hur känns det till att ha bidragit till att öka det politiska ointresset i landet och fått ytterligare några unga att skita i politiken därför att du sade till dem att politiker skiter i dem? Känns det bra? Känner du att du har gjort en god insats för landet?

Eller var det bara skönt för dig själv att än en gång sparka på det billigaste målet där finns och få färdigt den där fredagsledaren du måste skriva? Mår du bättre nu Ana? Jag bara undrar...

Av Michael Karnerfors 26 apr 2002 12:50