En pyrande tagg mot krogrökarna

Vi rökare är pest, luktar pest och förpestar atmosfären för
omgivningen. Jag tillhör denna minoritet av mänskligheten. Åtminstone i min generation. En efter en släcker giftpinnarna. Till vardags känner jag mej ganska ensam ute i kylan. Det vimlar däremot av feströkare. Dessa tänder "cigg" på "cigg", ibland har de till och med två dinglandes i mungipan. Dagen efter vill de inte känna doften av rök. Tror väl jag, de måtte må pyton. Jag önskar att jag klarade av denna bedrift, att bara röka till fest, alltså. Jag har försökt att sluta några gånger. Vivi-Ann, en gång nikotinist, fortfarande nikotinist.

Mycket har förändrats de sista tjugo åren. Förut var det helt acceptabelt och tillåtet att blossa överallt. Det var en självklarhet. I min ungdom, klämde vi ihop oss i bilarna och alla tände sina taggar. När bildörren öppnades igen, kunde man tro att en rökbomb kastats in. Usch, vad äckligt! Ögonen rann och sved, kläderna var alldeles inpyrda.

Vill vi ha rökförbud på krogen? Jag kan förstå allergikernas lidande. Jag kan tänka mej att gå ut, när jag känner röksuget. Hemma som borta, nikotinerar jag ändå ute i det fria. I dagsläget är det tillåtet, men hur länge till?

Sverige är det förbjudna landet. Då kan man väl också införa doftförbud. Förbjudet att släppa "rökare" på krogen. Håll igen, ingen utblåsning, det luktar så illa. Tafsförbud, förbud mot överdrivet drickande. Det är säkert många som blir störda av överförfriskade människor eller av danskavaljerer, som placerar handen på sin partners stjärt detta gäller även kvinnor.

Motståndet mot oss pyr, friskluftsförpestarna. Jag upplever att vissa tycks se ned på oss, som om vi vore sämre varelser. Det är däremot inte fult att dricka sej berusad. Bättre krökare än rökare. Kanske jag överreagerar för att jag egentligen skäms. Inte vill jag utsätta någon oskyldig för lidande genom passiv rökning, orsakad av min brinnande last.

To smoke or not to smoke. Thats the question.

Av Vivi-Ann Bryggman 25 apr 2002 09:21