Lite från träsket

En gång var jag och mina kompisar små och ljushåriga och våra ögon var blå. Ibland, mest sommardagar då fukt och hetta gjorde Granlo, Sundsvall till ett träsk i amerikanska södern, tog min gamla mamma zigenerskan, häxan, voodooprästinnan, fram den mörka påsen ur den azurblå, slitna, sirliga asken.

Däri låg Tarotkorten. Vilka väljer hon? Vad händer? Vad säger hon? Min släta stjärt på sätet och nålar i nerverna. Blanda, blanda, blanda, lägga ut, sprida över grönmålade träbordet... Vips! Kortet Politik. En färglagd, lackerad, högglansig, bild- och ordbelagd pappersrektangel.

Bilderna först, att läsa är så långsamt, snårigt. En Simpsonhyad joker med ett diametralt motsatt par Kaspermasker ler illmarigt. Han är sammanslingrad och omringad av rödgulrandiga krälormar. Ormarnas ögon, hans ögon... Samma.

Bra bild, så vad står det om den då? "Politik är lögn och masker."

Politik är lögn och masker.

Men mamma är en ängel.

Av Mattias Nyström 24 apr 2002 16:51