Därför funkar det ej, Monica

Har samhället råd, skulle samhället rentav tjäna på att betala personer som vill vara hemma med sina barn betydande summor - rentav uppåt en kvarts miljon? Det var alltså frågan som besvarades med ja samt ett antal beräkningar.

Jag är, milt uttryckt, inte övertygad om det fina i kråksången - ur ett rent samhällsekonomiskt perspektiv. De andra skälen till min misstro kan vi återkomma till.

Svenska barnfamiljer har väl i statistiskt genomsnitt 1,75 barn som kunde tänkas placeras på dagis. En vanlig familjeform är pappa, mamma och två barn. Nästan lika vanligt är ett barn.

Nå. Ur ekonomisk effektivitetssynpunkt är en person som passar 1,75 barn hemma och avlönas som en förskollärare eller till och med högre än en sådan en synnerligen usel affär för alla - utom för den hemmavarande personen.

På en förskola idag går det väl minst 4-5 barn per anställd vårdare/lärare. Dagis är, i ekonomiska termer, alltså en mycket mer produktiv form för vård och skötsel och stimulans av förskolebarn än en hemmavarande person.

Dina siffror blir alltså fullständigt ointressanta för var och en som också på det här området eftersträvar någorlunda sunda offentliga finanser. Nu vet vi ju från Stockholms läns landsting, där moderaterna styr, att intresset för sund samhällsekonomi och detta enkla att hålla budget och följa landets demokratiskt fattade lagar och regler inte är så intressant.

Följde man ditt råd skulle snart Sveriges ekonomi se lika gräslig ut som den raserade budgeten i Stockholmslandstinget. Den som fick Maud Olofsson att gå till hårt angrepp på moderaterna och som får Expressen och Dagens Nyheter, som verkligen inte hyllar någon socialism, att såga de moderatansvariga jäms med fotknölarna.

Men nu är ju inte vårt ämne bara en fråga om ekonomiska kalkyler. Ämnet handlar framför allt om hur folk i allmänhet och kvinnor i synnerhet vill inrätta sina liv.
Jag förstår att du utgår från att det är kvinnan, som ska stanna hemma från arbetslivet och passa barn men säkert i lika hög grad passa upp på sin arbetande make, som givetvis inte kan tänka sig att byta datorn mot blöjbyte, städning och tvätt.

De kvinnor som frivilligt vill vara hemma med sina barn under en tid har givetvis möjlighet att göra det, men måste nog ta de ekonomiska följderna av det valet. Precis som den stora majoriteten kvinnor som vill - och bör ges möjlighet - att kombinera föräldraskap med arbete får ta följderna av det valet.

Du kan vara övertygad om att vi hade haft din vårdlön eller något som liknar den om kvinnor, men också män, velat ha en sådan lösning - med alla effekter en sådan skenbar valfrihet gett. Nu ville de inte det, och vill det heller inte nu. De har, inte minst kvinnorna, i stället valt att rösta på partier som erbjuder en annan form av valfrihet, byggd på offentligt finansierad barnomsorg till rimligt pris för alla.

Jag vet inte om det fortfarande finns något borgerligt parti som vågar utlova fantastiska vårdgarantier på den nivå du resonerar om. Mitt intryck är att borgarna, kanske med något undantag i någon kommun, rakt av accepterat maxtaxan på dagis och i huvudsak står bakom den modell som länge hade stöd av socialdemokraterna, folkpartiet och vänsterpartiet.

Det är ju så att de flesta partier, också de som i första hand bevakar de välbeställdas intressen, inte gärna lanserar idéer på det här området som inte har brett stöd. Jag förstår dem. Man vinner inga val och ingen trovärdighet med att köra med idéer som kvinnor i allmänhet valt bort och som samtidigt skulle underminera allas våra gemensamma finanser.

Av Henrik G Hermansson 23 apr 2002 15:24