Politik är svårt att ta på allvar

"Visst är det Gudrun som är ledare för vänstern?"

Min systers ord var lika välkomna som CSN-bidraget. Denna flicka är nämligen en otroligt skarp varelse, ytterst intelligent och allmänbildad som få.

"Ja, det är det. Men hon borde egentligen inte vara det, hon är ganska äcklig. Nej förresten, jag tänkte på Mona Sahlin..."

Jag hörde mina intelligenta ord och insåg att jag var glad att vi var ensamma just då. Jag som dessutom är en vänsterdragen människa.

Jag vet väl ganska säkert hur jag ska rösta. Eller snarare, jag vet hur jag absolut inte ska rösta. Jag känner mina fiender mer väl än mina potentiella vänner på det politiska fältet, vilket är synd. Trots mina otroliga okunskaper tycker jag att politik är viktigt och jag är glad att vissa äger intresset att engagerar sig. Även om de som vill ha och eftersträvar makt är precis de som inte borde besitta den. Min uppfattning är att många med de absolut sundaste åsikterna inga extremister av något slag är de som inte har något maktbegär eller behov av ledarskap. Men som sagt var, det är min uppfattning och det är tyvärr lite "moment 22"-varning över den.

Min kompis steg plötsligt in i rummet och fick min ångesthuvudvärk att släppa ytterligare. Hon konstaterade snart att hon skulle ha skrivit "politik suger feeett!" obs tag det med en deciliter salt men avstod dock från att ta till pennan och föra vidare sitt politiska utlägg.

Nu tror jag att jag skall avsluta mitt självförnedrande bekännande innan jag hamnar i alltför dålig dager. Det är inte så illa som det kan låta. Vissa frågor brinner jag hett för men jag har många gånger svårt att ta politiken som helhet på allvar.

Få är nämligen de politiker som inte får mitt ena ögonbryn att höjas av skepticism. Att rösta ser jag dock som en plikt, även om jag önskar att jag vore mer insatt och engagerad, och mina valargument mer välformulerade.

Av Signe Janse 16 apr 2002 13:33