Pojkar som Hannes och resten av världen

Visst har vi alla varit där. På tonåringars vis halvlegat i en sliten soffa i något gemensamhetsutrymme och löst världsproblem. En del gick längre och sökte sin identitet i organisationer med obskyra mål, men med gängliknande kamratskap och någon att göra sin sexdebut med. Några få framhärdade för att de inte kunde skilja på processen att växa upp och de halvsanningar som florerar i slutna sällskap av alla slag. De fastnar i Livets ord, Hells angels eller Attac och en och annan når offentlig status för sina dumheter, som Hannes.

Resten av oss lyckades ta oss över till vuxenvärlden och verkligheten.

Verkligheten är så mycket mer än vad små extremister har lärt sig förstå. Modiga mindre män som kastar sten och anser sig därmed förbättra världen. Ungdomar som under hela sitt liv levt i den mest fredliga perioden på länge i världen, som inte minns sommaren 1982 när kalla kriget kulminerade och kärnvapenkriget lurade runt kröken. Som tar internationalism för givet och inte minns hur det var innan muren föll 1989, eller ens hur det var innan vi gick med i EU 1995. Som knappt hört talas om den organiserade terrorismen som pågick i många storstäder i Europa under sjuttio- och attiotalet, ofta i socialismens röda namn. Och detta är bara Europa och den sorts politik som Hannes och hans småkumpaner engagerar sig i.

Sedan finns resten av världen som ungdomsvänstern mest sett genom tv-rutan och då mest i form av krig, sjukdomar och katastrofer. Vad vet de om hur folk har det i andra länder? Vad de vill och kämpar för? Spelar det någon roll för rikvänstern i Sverige att vanligt folk i de flesta länder så sakteliga får det bättre tack vare sådan politik och ekonomisk utveckling som man motverkar medan man logerar sig på privatskolorna i Göteborg inför demonstrationerna? Fattar de lata radikalerna vilken stolthet det är för föräldrar att lyckas ge sina barn en skolgång så att de kan lära sig läsa? Hur ungdomar kämpar för att skaffa sig en bra utbildning och ett meningsfullt jobb i tredje världens alla storstäder? Att dekadenta vänsterpolemiker inte har någon funktion att fylla när det finns så många ambitiösa människor i världen?

Visst finns det orättvisor också. Fattigdom, förtryck och hunger. Men det vore ett stort fel ifall media lyckas lägga detta samvete på okunniga slynglar som skriker och kastar sten. Vi kämpar alla mot orättvisorna på en mängd civiliserade sätt, som FN, Amnesty eller konsumentpåverkan och mycket mycket annat. Låt inte Hannes och hans kumpaner få mer kanalbredd. Det förstör för oss alla. Se till att han gör nytta i något riktigt jobb. Håll honom annars inlåst.

Av Peter Holmgren 10 apr 2002 14:32