Du är stolt över dråpförsök Hannes

Vasaplatsen, 15 juni 2001. Thomas Säfström ligger livlös på marken. Ingen vet om han lever eller är stenad till döds av en hop som kallar sig "demonstranter". Du ingår i den hopen Hannes. Fotografen Larseric Lindén fångar ögonblicken.

Länk: expressen.se

Längre fram på gatans ser Thomas kollegor en gråklädd människa i huva. Det är du Hannes.

Länk: expressen.se

De ser dig plocka upp en gatsten och slunga i riktning mot dem och Thomas som - om han lever - inte har en chans att skydda sig. De vet att om stenen träffar kommer Thomas med största sannolikhet att dö på fläcken. De skjuter inte, trots att du anfaller dem efter att de skjutit varningsskott och står med dragna vapen.

Men så ser de dig ta en sten till och göra ansatsen. Du aspirerar ännu en gång på att bli 2000-talets första polisdräpare. Då tar de beslutet att skjuta. Inte för att döda dig utan för att skydda en försvarslös människa som riskerar att dö på grund av dig Hannes.

Knappa 10 månader senare säger du "Jag är stolt".

Hur mycket fel är det på dig egentligen? Hur kan du vara stolt över dråpförsök?

Jag har läst din artikel och försökt hitta något skäl som visar på något som försvarar eller på ett acceptabelt sätt motiverar dråpförsöket. Det gjorde jag inte. Hela artikeln är inget annat än ett stort avledningsförsök där du inte för en sekund nämner dina egna handlingar. Istället kör du med det mest klassiska av trick, nämligen att försöka få oss upprörda på andra sidan så att vi glömmer bort vad du och resten av mobben gjorde.

Men det funkar inte Hannes. Ljuset står nu kvar på dig och vad de andra upploppsmakarna ställde till med. Ni blir granskade i sömmarna och kommer så att förbli. Tiden för rökridåer och avledning är förbi. Snyfthistorier funkerar inte längre. Lev med det.

Jag funderade på att skriva ett någorlunda lugnt och sansat svar på resten av din artikel. Men så inser jag att jag skulle försöka predika för någon som ätit bly och sitter i fängelse därför att han nästan dödade en människa och dessutom säger "Jag är stolt" över det. Jag behöver bara läsa artikeln för att se en fantastisk röra av konspirationsteorier om statssanktionerade mord av oliktänkande så fattar jag att det är slöseri med tid. Behandlingen av oliktänkande som beskrivs passar mer på hur "svartklädda revolutionsromantiker" uppför sig än statsmakterna. Total blindhet inför det egna uppförandet.

För att påverka dig behöver jag ha dig på näslängds avstånd och säga det rakt upp i ansiktet för att det möjligen ska gå in. Du är inbjuden till mig när du kommer ut så kan du få allt jag sagt här rakt upp i nyllet. Slå upp mig i telefonkatalogen bara och bestäm tid.

Hela katastrofen i Göteborg hade kunnat undvikas på ett mycket enkelt sätt. Den som vet hur man gör är din syster Hannes. Receptet är väldigt enkelt: man ger dem en blomma, inte gatsten. Tror du att du hade varit en kåkfarare om du hade gjort så? Tror du att du hade fått ett hål i magen om du hade gjort så? Lär av din syster Hannes. Hon är den smartare av er.

Vad gäller dig har jag fortfarande ingen sympati för vad du gjorde. Det var dina idiotiska handlingar som skickade dig till sjukhuset och fängelset och du kan inte skylla på någon annan. Du drog helt själv på dig det här. Det var ingen som höll i din hand när du kastade stenarna. Inte EU, inte politikerna, inte polisen... ingen. Bara du själv. Dina handlingar, ditt ansvar.

Jag har skrivit om dig tidigare.

Länk: sourze.se

Jag läste igenom den artikeln igen. Och jag står fortfarande för vartenda ord med ett undantag: "polismördare" skall bytas ut mot "polisdräpare". Anledningen till det - samt att jag inte skriver "mordförsök" i rubriken - är att mord är överlagt och genomtänkt. Jag tror dessa attribut är de sista vi kan tillskriva ditt handlande, både vad gäller Vasaplatsen och din artikel.

Av Michael Karnerfors 10 apr 2002 10:04