Vad händer vid 30?

Bruce Springsteen, han är soft. Jag såg en av konserterna på Stadion när han var här sist. Det bästa var under Bobby Jean när han stod bredbent med ett stort leende och svängde mot publiken med sin elgitarr som han höll som om det var en stor kuk.

Jag skrek, jag tror de flesta skrek, men bara av ren glädje förstås. Jag älskar The Boss. Bara han kan vara arbetarklasshjälte, multimiljonär, gubbrockare, rockpoet och ändå kunna dra av en sån grej utan att man tänker en sekund på att det skulle va nåt äckligt eller falskt med det. Hmm kanske Thåström också hehe...

Varför kan så få artister åldras med stil? Eller jag menar varför kan de inte låta sin musik åldras med dem? Varför är det så få gamla rockhjältar bara för att ta rocken som exempel, som kan skriva en "Ghost of tom joad" eller en "Philadelphia" när de börjar närma sig 50. Varför är det enda man ser och hör trista reuniontours eller försök att fräscha upp sin musik med den hippaste nya producenten, eller genom att skaffa sig ett band med 20-åringar?

Hur kan rock och popstjärnorna vara så skickliga på att fånga det där häftiga när de är 20 till 30 men sen tar det slut. Inom ingen annan konstform ser man det fenomenet, utom balettdans...!

Det finns undantag som Dylan, Springsteen, Neil Young, Eric Clapton han gjorde i mitt tycke sin bästa skiva just på äldre dar och Buena vista social club bara för att dra några, hur gamla var dom 70? Sätt på Lenny Kravitz nya platta och sen "Ghost of tom joad" med Springsteen ok jag tjatar lite och jämför trycket. Fan va han rockar Lenny...

Varför är det så fult att bli gammal? Eller varför är det så fult att säga att man gillar livet som äldre. För om man tittar på de här typerna som gör sina äckliga reuniontours eller va det nu kan vara så ser de inte ut att vara deprimerade, de ser ut att ha rätt kul. Det är säkert skitkul att göra en reuniontour när man är 40-50 men det är fan inte så kul att lyssna på det, annat än nostalgitripp eller att bara få se och höra en artist live som man älskat skivor av och som man kanske inte ens var född när de spelades in.

Vad är det som händer vid 30? Är rockens kraft att skita i allt, och då dör den vid 30 för om man lever tills man är 30 då skiter man inte i allt? Eller är det att efter 30 blir det för töntigt att gömma sig bakom attityder och eftersom attityd är sån stor del av de flesta artister så blir det inte mycket kvar när den är bortskalad.

Ett bra exempel är Oasis, de kör på med det gamla receptet, livrädda för att gå vidare. Vi kommer få höra dem i 20 år framåt, spela sina gamla låtar, släppa några nya låtar som låter som dåliga versioner på deras gamla låtar. Folk kommer att gå på deras konserter för att få höra "Wonderwall" och "Live forever" och det kommer de få göra...

Av Max Bergström 09 apr 2002 09:24