Självmordsattacker i mitt kvarter

Gick in pa Sourzes hemsida och läste artiklarna om
Israel. Roland Svenssons jämförelse mellan Israel/sionism och nazism sårade mig mycket djupt. Det påminner mig omedelbart om den pro-palestinska och anti-israeliska "analys" av situationen i Mellanöstern som jag har sett i svenska medier så länge jag kan minnas.

Jag varken tänker eller orkar inte svara på sådant förtal. Att skriva "min sida" av saken legitimerar den "andra sidan" som jag tycker saknar grund överhuvudtaget. Snälla, missförstå mig rätt. Jag är väldigt mycket för en fredlig lösning och är inte alls principiellt emot att ge palestinierna egen mark.

Däremot är jag inte villig att leka fredsprocess med terrorister. Bara ett par timmar sedan var det ytterligare ett självmordsattentat i centrala Jerusalem. Jag har varit på just den platsen där det hände, åtminstone ett hundratal gånger, något som alla Jerusalem-bor har eftersom det är ett av de centralaste "stråken".

I dag mördades där 4 människor och ca 40 skadades. Bland dem var dottern till en av sjuksköterskorna som arbetar på min lokala vårdscentral. Smärtan är personlig. Sådana här attentat händer dagligen, ibland flera gånger per dag. Varför är inte de palestinska myndigheterna ansvariga för att kontrollera sina egna? Speciellt då flertalet av de senaste attentaten utfördes av personer som står under direkt kontroll av Arafat själv.

Betänk ett sådant beteende för en så kallad "fredspartner". Att hans egna män utförde och utför terroristaktioner dagligen. Att tro att lite mer mark är allt vad palestinierna vill ha är löjligt efter det att Barak erbjöd Arafat 100 procent av de ockuperade områdena i Västbanken och Gaza och Arafat vägrade.

Detta gör det uppenbart att det inte handlar om ett folk som helt enkelt skulle vilja ha en bit jord att slå sig ner på och leva som fredliga grannar. Det är inte det det handlar om. Om det verkligen skulle handla om ockuperade områden mot fred skulle det redan vara fred for länge sedan.

Vad gäller omvärldens roll i det här dramat skulle jag bara vilja citera en vis judisk man som levde för cirka 2300 år sedan: "Döm inte någon annan innan du har varit i hans skor läs: ställe." Moralen med detta är att man aldrig kan döma någon annan eftersom man aldrig riktigt kan
vara i någon annans ställe. Omvärlden håller tydligen inte med. Speciellt i Sverige finns det en tendens att söka hitta "den skyldige" och svartmåla honom. Precis som svenska media har gjort med Israel under så länge jag kan minnas.

Jag skriver inte det här som representant för någon eller något. Det här är bara min "gut reaction" just nu.

Personen som skrivit texten heter egentligen något annat, men har av Sourze redaktion fått tillåtelse att vara anonym.

Av Ismael Goldman 22 mar 2002 09:50