Lyckan total på Laroy?

Klockan är halv ett och det är fredag. Inne på Laroy är det fullt. Killar i framgångsfrisyrer läs: bakåtslick, clubbor och rutiga skjortor "rosa is sooo 90s" blandas med hundratals flickor i lyxiga toppar och tajta jeans. Champagneflaskorna och helrören står som spön i backen och ljudvolymen är extremt hög "folk dricker mer sprit ju högre musiken är" är tydligen anledningen till den tinnitus-framkallande volymen.

Överallt dansas det vilt till tonerna av någon radiohit och när Hermes House bandas version av "I will survive" pumpas ut i högtalarna är lyckan total. Alla är rika med undantag för en och annan gold-digger, vackra, lyckliga och berusade av både champagne och det faktum att de lyckats komma in på bratsens inneställe no 1. Tyvärr är även allt för många höga på annat än lycka, att en och annan sträng kola snortas på toaletten är ingen hemlighet.

Småtjejerna slåss om de äldre, rika killarnas uppmärksamhet och den största drömmen verkar vara att få sitta vid någon kunglighets eller valfri Stureplankändis drinkbord. Det pussas på kinder och falska leenden utbyts tillsammans med "Allt bra gumman"? Alla flickor tituleras gumman eftersom namnen glömts bort för länge sen. Vad killarna i 25-års åldern inte vet är att dessa till synes oskyldiga flickor som fortfarande går i gymnasiet, är extremt förberedda inför Mission: Snärja en rik karl som kan bjuda på sprit och släppa in mig på Laroy. Samtidigt har flickorna ingen aning om att de flesta av de här killarna kommer att vilja ha betalt för drinkarna de bjuder på... in natura såklart.

Vid entrén står Kristoffer i ytterrock och sorterar ut vilka som är tillräckligt kända, snygga, och hippa för att komma in. Alla i kön gör tappra försök att övertala vakterna att släppa in just dem. "Bara Kristoffers vänner är välkomna" och "Står du på listan?" verkar vara de enda fraser Kristoffers vakter kan rapa ur sig mellan klockan elva och tre på fredags och lördagsnätterna. Tveksamt om det fälls smartare repliker än så under veckans andra dagar...

Varenda helg står alltid samma gäng desperata människor utanför Laroy i hopp om att den här gången kommer Kristoffer att se mig. De skulle antagligen sälja sin själ för att bli kompis med den mörkhårige mannen som spanar ut över folkhavet utanför Laroy varje helg. Han är förövrigt är mycket väl medveten om att de flesta av han så kallade vänner bara är trevliga mot honom för att få komma in på hans klubb. Tydligen är det faktumet att han har makt över folks fredagar och lördagar som gör att han gärna har hundratals låtsasvänner... om det säger mer om Kristoffer eller om personerna som smörar för honom låter jag vara osagt.

Vad är det då som är så otroligt givande med att upprepa dessa fredagar och lördagar om och om igen? Är det värt de tusentals kronorna som läggs ner varje helg på champagne och sprit som alla ändå är för fulla för att kunna njuta av? Eller är det så att man varje fredag faktiskt har något jättestort man bara MÅSTE fira med champagne? Svaret för många som har Stureplan som ett andra hem är faktiskt ja. Det är värt varenda krona och all möda som läggs ner på att synas mest på Laroy, Kharma, Sophies eller vilken klubb man nu väljer. För det handlar om att synas, det handlar om att få respekt och det handlar om status. Precis som det gjort enda sen stenåldern är den starkaste som överlever. Men nu är grottan utbytt mot Laroy, mammutpälsen mot en skjorta med dubbla manschetter och pilbågen har blivit en flaska Bollinger.

Man ska heller inte glömma bort att personerna som viger sina helger åt nämnda aktiviteter nästan alla är välutbildade, kommer från bra familjer och har betydelsefulla jobb. Att dessa inte verkar finna lyckan någon annanstans än i en champagnehink på en nattklubb på Stureplan är en ekvation som inte borde gå ihop egentligen. Dessa borde istället ägna sig åt finkultur och seriösa diskussioner istället för att skrålla till "Loco in Acapulco" med flaska skumpa i handen på Laroy. Men så är det inte, dagens brats ägnar sina helger och att skaffa sig en dyrbar fylla och sen vårda den med brunch ute på Källhagen Djurgården dagen efter. Då kan man också passa på att visa upp sin bil och kanske en trevlig liten beagle eller annan jakthund.

Säga vad man vill om det här livet dessa unga, rika, tillsynes lyckliga människor lever, men de har ändå gjort ett val. De har valt detta extremt ytliga och kostsamma liv. Man kan tycka att deras levnadssätt är horribelt men alla är vi fria människor och har rätt att leva precis hur vi vill och så länge det är lagligt ska ingen dömas. Alla har vi olika sätt att finna lyckan, bratsen gör det på ett sätt, någon annan gör det på ett annat. Det viktiga är att man får göra vad man själv tycker känns bra och vettigt. Om det är att diskutera Israel-konflikten över ett glas vin, eller någon snygg tjej eller kille över ett helrör är helt upp till var och en vad man själv vill. Se till att den friheten består istället för att döma människors leverne hit och dit. Alla är vi vuxna nog att själva avgöra om lyckan finns i en champagnehink eller ej... var jäkligt glad istället över den frihet som råder. Så det så.

Av Andrea Hullberg 20 mar 2002 17:35