Lite pubertetspoesi

1.
jag är vattnet
du ett glas
jag är mer än du,
fyller dig -
likväl formar jag mig
efter dig


2.
det är en stum förtvivlan
välborstad, diskret klädd,
portfölj i ena handen,
och gråkall luft i den andra
som jobber niotillfem
precis som vemsomhelst
utan att någonsin lämna mig i fred

när det bara är vi två
visar hon sitt rätta jag.
när hon är färdig med mig
borstar hon nonchalant av sig dammet,
och går ut för att köpa en kvällstidning
precis som vemsomhelst.

ingen som ser henne anar.
hon ser ut precis som vemsomhelst.
inga horn, inga huggtänder
ingen blodig tandköttskant, inga klor,
inga lysande gula ögon,
ingen svavelosande andedräkt.

men hon är tålig.
hon väntar ut mig
med händerna i knät.

3.
im sorry, have ju seen my life somewhere?
i seem to have lost it
somewhere on my way to perfection.

4.
amenorré adjö

jag mår bättre än på länge. jag har fått mens. jag är en
m ä n n i s k a igen, jag är återigen en kvinna. jag känner mig välsignad, underbar, fruktbar. jag är inte längre en återvändsgränd, ett stycke dödkött...
att ha mens är ett varande i kvadrat. du känner mera, du är mer i dig själv, du är uppmärksam på dig själv... och jag kan inte sluta häpna över det klarröda, livgivande blodet som rinner i en sakta, varm ström av mjukhet ur mig.

5.
blir lite suddig i konturerna
mina grå ögon sugs upp av trottoaren

så ni ser inte
att ni fimpar era halvrökta stresscigaretter på mig

ni rår inte för
att era vassa klackar stansar hål i mina fötter när ni skyndar förbi

kan man ignorera något
som inte finns?

Av caroline bjurstedt 19 mar 2002 13:52