Politik på liv och död

Mitt engagemang kräver ett motstånd och en fiende som är elak, cynisk och gör allt för att förinta mig och hålla mig nere. I Karlskronas kommunfullmäktige fanns ingen politik på liv och död. Fienden var ganska snälla gubbar och tanter som inte ens ville mig lite ont. Det fanns inga mäktiga generaler som rövade bort sina motståndsmän på natten, och sedan torterade dem till oigenkännlighet. Jag behövde aldrig gå under jorden eller försvara mina kamrater i vårt hemliga nätverk. Bristen på motstånd gjorde att jag avsade mig mitt uppdrag efter två år.

Bristen på motstånd är demokratins fara nummer ett. En palestinier eller vitryss skulle förmodligen fnysa och undra hur man kan gnälla över ett sådant trivialt problem. Men faktum är att under de femhundra år Schweiz levde i fred och demokrati åstadkom de inte mycket mer än gökuret. Italien däremot frambringade renässansen, Michelangelo och Da Vinci under trettio år av krig och terror. Förmodligen var Schweizarna lyckligare, men för briljans och utvecklingen krävs motstånd. Hela evolutionen bygger på motstånd. Hade människan haft det bra i trädkronorna hade vi fortfarande suttit där.

Hela min korta politiska karriär bestod av ryggdunkningar. Ifrån höger till vänster. "Vad trevligt att en ung människa som du engagerar sig", sade man och uppmuntrade mig. Socialdemokratiska partiet gav mig uppdrag efter uppdrag. Jag behövde inte ens tala för mig. Det var så roligt att en ung människa ville engagera sig. Själv ville jag kämpa för att få ett uppdrag. Stånga mig blodig i debatter. Vinna voteringen med en röst för att sedan bli avskydd av en falang. Men nej, allt var bara trevligt. Till och med när man provocerade och var radikal, var det trevligt. Det påminde om när veteranerna var unga och naiva.

Modeordet i svensk politik under nittiotalet var samarbete. Pensioner, miljö, utrikespolitik och skatter var frågor som man skulle nå en samsyn om. Politikerna ville skapa stabilitet. Alla tyckte att det skulle vara en katastrof om en ny regering skulle börja ändra en massa saker om de blev valda. I Italien har 56 olika regeringskoalitioner haft makten efter 2:a världskriget. Alla har fört en liknande mittenpolitik. Att folket visat sitt missnöje, gång efter annan har varit oväsentligt. I en demokrati måste det finnas alternativ.

I Sverige styrs partiernas politik utåt av marknadsundersökningar. Det görs undersökningar av vad väljarna tycker, sedan tycker partiet likadant. Resultatet blev att i valrörelsen 98 tyckte alla partier att vård, skola och omsorg var viktigast. Det hade dom fått fram i sina väljarundersökningar. Politiken blev själlös och väljarna förvirrade. Ett parti måste tycka någonting. Det är väljarens uppgift att antingen stödja detta eller icke. Om väljarna inte stödjer din politik kan du inte ändra din politik. Däremot ska du agitera och försöka övertyga om att politiken är riktig. Partierna idag är beredda att överge hela sin ideologi om väljarundersökningen visar att sympatierna ligger fel. Det blir en förvirrad väljarkår när moderater börjar tala om solidaritet. Politiken blir allt mer mitten orienterad. Partierna söker efter en "ljummen" mittenpolitik som de flesta kan ställa upp på. Konflikten saknas. Ingen får motstånd. Debatten blir håglös. Göran Persson och Bo Lundgren hatade inte varandra under "duellen" i SVT. Därför blev inte debatten briljant. Ingen försökte förgöra den andra. Debatten blev upplysande, men knappast den drabbning som skulle inspirera massorna. Svensk politik riskerar att stagnera i en grötig mittenröra om inte skillnaden finns kvar.

"En demokrati som har framgång riskerar att stelna i former och auktoriteter", sade Palme i ett tal i februari 1968. När allt går bra behövs inga nya djärva vägar. Ingen lägger pannan i djupa veck för att hitta nya möjligheter att utvecklas. Det saknas motstånd.

Vi måste piska upp stämningen i svensk politik. Våra förtroendevalda måste börja hata varandra. Det vinner alla på. Vi får skärpta politiker, som är beredda att offra allt på att föra den bästa politiken och förgöra sin motståndare. Politikerna kommer att arbeta dag och natt för att hitta de bästa argumenten och de bästa visionerna. Blir stämning tillräckligt upphettad kommer jag gladeligen att göra "comeback" i politiken och kämpa med näbbar och klor för att få ett uppdrag.

Av Hampus Engqvist 18 mar 2002 12:22