Det måste finnas alternativ till olagligt klotter

Forskare, tunnelbanepolisen, fältassistenter, graffitikonstnärer och graffitidebattörer samlades i Stockholms stadshus för att upplysa varandra om de olika aspekterna på ungdomskonsten Graffiti. Och det växande problemet med olaglig graffiti som fullkomligt blomstrar i Stockholm.

Polisen och myndigheterna i stort, har alltid sett graffiti som ett växande problem. Jag vill se det som en sysselsättning: en ny folkkonst, för i tiden gjorde man lapptäcken och dalahästar nu målar ungdomarna graffiti. Skulle Emil i Lönneberga ha funnits idag skulle han likaväl kunnat skissa på en graffitibild i snickaboa istället för att tälja på sina gubbar. Detta säger Finn Öhlund som har varit graffitikonstnär sen början av 1990-talet.

Ända sedan graffitin kom till Stockholm i början av 1980-talet har det funnits en konflikt mellan konstnärerna och samhället. Graffiti har tagit sin plats i det offentliga rummet där alla ska kunna se målningarna och tycka precis vad de vill. Men alla som målar de offentliga rummen utan tillstånd begår en kriminell handling. En handling som kostar skattebetalarna en ofantlig summa pengar varje år i form av saneringskostnader och reparationer. Men finns det alternativ?

- Nej! Säger tunnelbanepolisen och fältassistenterna i Stockholm, de har sin syn klar. All form av laglig graffiti skapar bara tillfällen för graffitikonstnärerna att träna sig på att bli duktiga klottrare. "Man ger med den ena handen och slår med den andra" säger Kjell Berqvist, fältassistent, och citerar vad han har hört från polisen om försök med lagliga väggar och graffitiskolor i Stockholm.

Men Finn Öhlund håller inte med. Finn ser två alternativ på det olagliga klottret. Det ena är att bedriva samma politik som i dag: hårt mot hårt. En sorts nolltolerans med höga straff och många poliser, men har det egentligen gett något resultat? Förutom ett tuffare klimat som snart kan liknas med nazityskland på fyrtiotalet.

Det andra alternativet är ett fredligt alternativ och bygger på en attitydförändring som kommer att ta lång tid, ge konstnärerna offentliga väggar, ett par i varje förort och ett par väggar mer centralt i city. Fånga in ungdomarna i graffitiskolor innan de börjar med klotter, fortsätt sanera olagligt klotter, ha höga straff på skadegörelse. Det första alternativet kostar en massa pengar det vet vi alla. Men har det gjorts något ennat försök i hela Stockholm för att minska det olagliga klottret på ett fredligt sätt?

Forskningen inom graffiti har inte funnits. Men David Shannon och Jerzy Sarnecki, forskare från Stockholms universitet, har under i tid forskat på kriminell graffiti. Deras forskning är inte är klar men har ändå kommit fram till att graffitimålare inte är en homogen grupp utan olika grupper som kräver olika sorters problem lösningar. Det finns två stora grupper av illegala graffitimålare:

Den ena gruppen är av seriösa konstnärer som har som enda kriminell belastning graffiti. Deras kriminella effekt är en protest mot samhället.

Den andra gruppen har grova sociala problem och graffitin är inte problemet. Dessa ungdomar är oftast grovt kriminella och borde fångas upp genom socialtjänsten.

På detta seminarium fanns det inga beslut att ta, bara funderingar att ta ställning till. De flesta som var där: SL, kommunala fastighetsbolag och poliker för att nämna några, gick troligen hem med samma syn på graffiti som de kom med. Så problemet kvarstår. Vad gör vi med den olagliga klotter kulturen.

Av Martin Hjelm 13 mar 2002 15:45